Nya rön om Facebook och politiskt deltagande

Det är inte ofta man får se en statsvetenskaplig artikel i Nature, en av naturvetenskapens absoluta topptidskrifter, särskilt inte en som handlar om Facebook och politiskt deltagande.

Men artikeln, med den upplysande titeln "A 61-million-person experiment in social influence and political mobilization", och som publicerades den 12 september, är faktiskt något alldeles extra och kommer också med en del förvånande resultat.

I korthet har artikelförfattarna gjort följande. Tack vare ett samarbete med Facebook kunde de den 2 november 2010, alltså dagen för det senaste amerikanska kongressvalet, se till att (nästan) samtliga Facebookanvändare i USA över 18 som gick in på Facebook längst upp i sin news feed fick se ett meddelande som uppmanade dem att rösta. Man kunde också klicka på en knapp om man hade röstat och se vilka av ens vänner som hade klickat på knappen, och klicka på en länk där man kunde se var ens närmaste vallokal var. Detta fick de allra flesta, ca 60 miljoner, se i sitt flöde.

En kontrollgrupp på 600 000 fick se samma meddelande, men utan informationen om vilka av vännerna som hade klickat på "I voted!"-knappen. Ytterligare en kontrollgrupp på 600 000 fick inte se något meddelande alls.

En listig detalj var att man med hjälp av att matcha namn och födelsedata från Facebookprofilerna med offentliga data över röstlängderna kunde se vilka som FAKTISKT hade röstat i valet 2010. Det visade sig att underrapporteringen var mycket större än överrapporteringen, dvs det var inte så många som klickade i "I voted!" och inte hade röstat, men däremot väldigt många som röstade utan att klicka på knappen. Detta är inte så konstigt eftersom det inte fanns något tvång att delta. Poängen med att samköra med röstlängderna är att man då kan se hur meddelanden som folk läser på Facebook slår på verkligt beteende.

I absoluta termer var påverkan ganska svag, men signifikant: de som fick se meddelandet röstade i något högre utsträckning än de som inte fick se det, men den stora överraskningen var denna:

De som såg att någon av deras nära vänner hade röstat gick själva och röstade i högre utsträckning, och denna sociala effekt var större än den direkta effekten av meddelandet i sig.

Vad detta betyder är att människors politiska beteende påverkas av hur ens nära vänner beter sig i sociala medier. Fokuset på nära vänner är intressant, eftersom mycket forskning på sociala nätverk och sociala nätverkssajter utgår från att det är påverkan genom bekanta som är det intressanta: de nära vännerna påverkas man ju av ändå, medan de svaga länkarna (weak ties) ses som mer intressanta som informationsspridare.

Alla detaljer om metoder osv är klart och tydligt beskrivna i pappret. Detta är en av de mest imponerande, eleganta och enkla lösningar jag har sett för att dels dra nytta av den enorma datamängden som sociala medier producerar och dels producera resultat som inte är triviala.

Och jag har ytterligare en sak att bry mitt huvud över inför det sista rycket med min avhandling i ämnet.

Här hittar man en populärvetenskaplig sammanfattning (samt lite intressant tillkomsthistoria).