Thursday, 4 December 2014

Extra val: författningspolitisk kommentar

UPPDATERAD 2014-12-05 (se nederst i inlägget)

Efter att statsministern i går meddelade att regeringen den 29 december avser att utlysa extra val som ska hållas den 22 mars 2015 har det blivit uppenbart att det finns en stor osäkerhet kring vad som egentligen gäller vid sådana tillfällen. Såväl journalister, tyckonomer som seniora statsvetare har uttalat sig och sagt att regeringen nu kommer att bli en övergångsregering, som inte "får" besluta några stora saker utan bara ska administrera. Till och med i regeringskansliet lär tjänstemännen ha pratat om "expeditionsministär".

Det är inte alls konstigt att det är så här: vi har inte haft nyval (som den gamla termen löd) sedan 1958, och vi har aldrig haft extra val med den "nya" regeringsformen, som började gälla 1975.

Jag tänkte därför gå igenom några saker som extra val innebär. Jag vill understryka att även om jag är disputerad i statsvetenskap är jag ingen författningsexpert. Jag har däremot läst vad som står i regeringsformen, riksdagsordningen samt några förarbeten till dessa lagar: SOU 1967: 26 "Partiell författningsreform" och SOU 1972: 15 "Ny regeringsform. Ny riksdagsordning". Båda finns tillgängliga här.

1. Extra val är till för att lösa konflikter mellan riksdag och regering.
Nyvalsinstitutet öppnar möjlighet att under löpande valperiod kontrollera att opinionen inom riksdagen överensstämmer med folkopinionen. Anledning till sådan kontroll föreligger främst vid konflikt mellan regering och riksdag. Att konflikt föreligger kan manifesteras genom att riksdagen avslår regeringens förslag i någon fråga som regeringen bedömer som väsentlig. (SOU 1967: 26, s. 184).
En riksdag som tillträder efter ett extra val kallas vaderiksdag, ett ord som användes i den gamla författningen men som bara finns i förarbetena till nuvarande regeringsform och riksdagsordning. Förledet "vade" är besläktat med vädja och det är alltså regeringen som vädjar till folket om en ny riksdag.


2. En regering som utlyst extra val är ingen övergångsregering.
Det är en helt vanlig regering. En övergångsregering är en regering som har entledigats av talmannen, dvs avgått, och sitter kvar i väntan på att en ny regering ska tillträda. Regeringen har inte avgått. (RF 6 kap 11 §)


3. Att regeringen utlyser extra val innebär inte att riksdagen är upplöst.
Enligt den gamla regeringsformen upphörde den gamla riksdagens mandat att gälla i och med en "upplösning". När man införde enkammarriksdagen 1970 ansåg man att det inte skulle vara godtagbart att "landet saknar riksdag" om viktiga ärenden skulle behöva beslutas (SOU 1967: 26, s. 185) och därför sitter den gamla riksdagen tills den nya har tillträtt.


4. Riksdagen kan inte avsätta regeringen efter att extra val har utlysts.
Som det stadgas i RF 13 kap 4 § tas ett yrkande om misstroendeförklaring av statsministern inte upp till prövning om extra val har utlysts. Anledningen till detta är att regeringen har rätt att få sin sak prövad av folket. Regeringen har alltid rätt att möta en misstroendeförklaring med att utlysa extra val. (SOU 1967: 26, s. 177)


5. Regeringen kan förbjuda riksdagen att sammanträda i väntan på extra val
Enligt den gamla ordningen upplöstes som sagt riksdagen vid nyval och mandatet upphörde. I nu gällande författning finns en möjlighet för regeringen att låta riksdagen arbeta vidare, men också en möjlighet att helt avbryta riksdagens arbete. Enligt RO 6 kap 11 § "får talmannen på begäran av regeringen besluta att kammaren inte ska sammanträda under återstoden av valperioden". Anledningen till detta är att lagstiftaren ansåg att om regeringen vädjar till folket ska riksdagen inte kunna fatta beslut mot regeringens vilja (SOU 1967: 26, s. 181).


UPPDATERAT 2014-12-05 Bör riksdagen fälla regeringen i en misstroendeomröstning?
Erik Vestin påpekar i en kommentar nedan att regeringen inte kan skydda sig mot ett misstroendevotum genom att utlysa extra val om inte tre månader har gått efter den nyvalda riksdagens första sammanträde. Detta är naturligtvis korrekt och har också uppmärksammats av flera debattörer, t ex Tove Lifvendahl i dagens SvD. (Den minnesgode erinrar sig att Lifvendahl föreslog detta redan i oktober.)

Detta förtjänar dock en extra kommentar.

I den gamla regeringsformen fanns det nämligen ingen spärr för hur snart efter ett ordinarie riksdagsval som regeringen (eller rättare sagt Konungen) kunde upplösa riksdagen och utlysa nyval. Tidsbegränsningen på tre månader infördes i den nya regeringsformen 1975 med den uttryckliga motiveringen att tre månader borde räcka för att budgeten skulle kunna behandlas (och man ville inte stå utan en gällande statsbudget), samt att "en regering som i ett val har lidit nederlag i ett val bör inte kunna omintetgöra valet genom att upplösa den nya riksdagen innan den har hunnit ta ställning i regeringsfrågan" (SOU 1972: 15, s. 127).

Detta leder till att man paradoxalt nog kan hitta argument både för och emot att rikta ett misstroendevotum mot regeringen. För talar bland annat att det inte finns några konstitutionella hinder mot det. Mot talar att anledningen till att regeln infördes, dvs förhindra en regering som har förlorat valet men inte avgått än att försöka rädda sig kvar vid makten genom att utlysa val, rimligen inte kan anses gälla. I detta fall har ju riksdagen hunnit ta ställning i regeringsfrågan.

Monday, 22 September 2014

Om intresset för politik

Jag medverkade i ett inslag i Godmorgon, världen! den 21 september om varför intresset för politik ökar. Jag betonar att det inte är helt känt varför människor blir intresserade av politik (det har naturligtvis rimligen en lång rad olika förklaringar), men att det finns variationer över livscykeln och mellan generationer. Man är i allmänhet mindre intresserad som ung, mer som medelålders, och lite mindre igen som gammal, och det har att göra med graden av insocialisering i samhället.

Generationseffekten har att göra med att många vanor och attityder formas i ung ålder, även så intresset för politik. Om man blir intresserad av politik i sena tonåren, fortsätter man i allmänhet att vara det resten av livet. Detta har att göra med politisk socialisering, dvs vilka människor som påverkar en under dessa formbara år: föräldrar och skolan, men kanske mest jämnåriga vänner. Till detta kommer en mycket svårbestämbar faktor som vi kan kalla tidsandan. Vi vet till exempel att den så kallade 68-generationen blev i hög grad intresserad av politik och att detta kan ha något att göra med ett allmänt uppsving för exempelvis rapportering om internationell politik och politiska strömningar i många länder samtidigt. På samma sätt är 60-talisterna, som blev vuxna under 80-talet, är något mindre intresserade av politik, och att det kanske kan kopplas till den "materialistiska" anda med yuppies, högervindar etc som man ofta förknippar med detta årtionde.

Dagens svenska ungdomsgeneration är mycket intresserad av politik. Varför? Det är vanskligt att säga något bestämt, men man kan tillåta sig att spekulera. En viktig del av 90-talisternas liv är de sociala medierna. Det finns studier som pekar i riktning mot att personer som kommer i kontakt med politiskt innehåll på exempelvis Facebook också blir mer engagerade.

Ett problem med många av dessa är att de ofta enbart är intresserade av politiskt deltagande, medan politiskt intresse i allmänhet ingår som en kontrollvariabel (eftersom vi vet att politiskt intresse är en viktig förklaringsfaktor i sammanhanget).

Ett annat problem är att det ofta rör sig om så kallade tvärsnittstudier baserade på enkäter. Det blir då svårt att se i vilken riktning orsakssambanden går: man kan ju rimligen anta att politiskt intresserade personer använder sociala medier för politiska ändamål, medan det är svårt att visa att användningen av sociala medier i sig skulle leda till ett ökat intresse.

Nu finns det en del panelstudier, men dessvärre inte så många som specifikt tittar på politiskt intresse. De som behandlar politiskt deltagande och politisk kunskap (t ex denna) pekar mot att det kan finnas effekter av användning av sociala medier på deltagande (men där då politiskt intresse ingår som en förklaringsfaktor). Det finns också en intressant experimentstudie som visar att det finns en social smittoeffekt av sociala medier på politiskt deltagande (dvs det dina vänner gör spelar roll för vad du själv gör). Jag har skrivit om den tidigare.

Politiken är medierad och det är rimligt att anta att också sociala medier har en effekt på hur vi uppfattar politik över huvud taget. Eftersom vi vet att vi socialiseras in i detta bör en social smittoeffekt också påverka hur intresset för politik utvecklas hos individer och kanske också i generationer. Har man politiskt intresserade personer i sitt nätverk bör denna påverkan också ske genom sociala medier. Om detta skiljer sig på något mer substantiellt sätt från andra former av interaktion är oklart.

Det behövs mer forskning om det här!

PS: Brit Stakston har skrivit en läsvärd text om hur nätet påverkade valrörelsen. Jag tror att mycket av det hon lyfter fram stämmer, även om jag också skulle hävda att det krävs empirisk forskning för att belägga hennes teser.
ds

Monday, 15 September 2014

Valet

Nästan som en minnesanteckning: jag medverkade i Statsvetenskapliga institutionens valvaka (rapport här i Lundagård) och försökte efter bästa förmåga att kommentera vallokalsundersökning och valresultat; jag chattade med läsarna på expressen.se en timme på valdagskvällen; jag kommenterade vallokalsundersökning och valresultat för Sydsvenskans livebevakning och jag gjorde detsamma för tidningen City.

Och...det jag har sagt är kanske inte så oerhört förvånande. Det blir svårt men inte omöjligt för en rödgrön regering att klara sig igenom mandatperioden. Valet är en stor framgång för Sverigedemokraterna och inte stor tillbakagång för Moderaterna. På lokal nivå kommer vi att få en komplicerad situation i många kommuner där Moderaterna tappat mandat till Sverigedemokraterna och där majoritetsförhållandena är oklara. Det mest intressanta framöver blir kanske att se hur M lokalt kommer att agera. Kommer de att upprätthålla sin linje att inte samarbeta med SD eller kommer de att gradvis anpassa sig till den uppkomna situationen? I en del kommuner hade man redan efter valet 2010 så kallade stora koalitioner med S och M och där tycks väljarna ha straffat M men inte S. Kommer man att möta detta med ännu en ny stor koalition, eller försöker man att hitta andra lösningar.


Friday, 5 September 2014

Varför politiker använder sociala medier

Jag intervjuades i Trelleborgs Allehanda den 4 september om rollen sociala medier spelar i valrörelsen.

Jag tycker väl kanske att citaten får mig att låta för avvisande och nonchalant, så låt mig utvcekla. Mitt problem med debatten om sociala medier i valrörelsen 2010 var att man försökte mäta "effekten" av sociala medier genom att jämföra röstutfall med antal Facebookvänner, likes, och annat dumt. Som jag har sagt i mer än ett halvt decennium gör den sortens föreställningar om vad som spelar roll och vad som inte gör det att man missar att den effekt sociala medier har på väljarnas beslut att rösta och på valrörelsen i allmänhet ofta är "indirekt" i den meningen att det är tämligen få "vanliga" medborgare som är Facebookvänner med politiker och politiska partier eller - ännu mindre sannolikt - följer dem på Twitter.

Om vi ska begränsa oss till vad politiker och partier gör använder de sociala medier av flera olika skäl och med flera olika målgrupper i åtanke, varav den stora breda massan väljare sällan är den viktigaste.

De som en politiker är Facebookvänner med är, beroende på hens popularitet, allmänna internetvanor osv, i allmänhet en blandning av "riktiga" vänner, intresserat folk från hembygden, journalister, partikamrater, en och annan motståndare. Genom att kontinuerligt berätta om vad man gör i sitt uppdrag som förtroendevald i kombination med mer lättsamt material av typen bilder på svampplockningsutflykter, skapar man en bild av sig själv. Det är en bild som man förutom att ge sina närmaste också gärna vill förmedla till journalister, för att dessa i sin tur ska förmedla den till bredare grupper.

En ofta förbisedd anledning för politiker att framställa sig på ett visst sätt är att få partikamrater i hemdistriktet att tycka att man är tillräckligt värdig att hamna på valbar plats när listorna ska sättas inför de allmänna valen. Medan den forskning som görs på politikers användning av sociala medier ofta är begränsade till studier av valkampanjer, lämnas den viktiga perioden mellan valen ofta åt sidan.

Sverige är ett land där det är mycket viktigare att få en bra placering på listan på valsedeln än att bedriva en framgångsrik personvalskampanj. Många riksdagsledamöter som jag intervjuat i mitt projekt om sociala medier i riksdagen pekar på att detta får effekter på hur man använder särskilt Facebook. Det är ungefär ett år före valet som det är viktigast att profilera sig.

Själva valkampanjen är en mer kollektiv historia (för så vitt att man inte har hamnat för långt ner på listan, naturligtvis). Då handlar det mycket mer om att upprepa officiella talepunkter och skapa positiva gemenskapskänslor för partiet. Genom att peppa och mobilisera partikamrater och sympatisörer kan man dessutom motivera sig själv att orka igenom de sista slitsamma veckorna i valrörelsen. För det ska inte glömmas att sociala medier minst lika mycket handlar om att skapa och förstärka  en identitet inför sig själv som inför andra.

Efter valet blir den personliga profileringen viktigare igen, när poster ska tillsättas, motståndare diskret manövreras ut och eventuella reträttpositioner behöver säkras.


Tuesday, 2 September 2014

I DN om ordmoln

Jag kommenterade några ordmoln som konstruerats utifrån en analys av vad som twittras om partierna. DN 140825.

Wednesday, 27 August 2014

New publication: Traditionella och virtuella fokusgrupper


Gustafsson, Nils (2014). "Traditionella och virtuella fokusgrupper" i Eksell, Jörgen och Åsa Thelander (red) Kvalitativa metoder i strategisk kommunikation, ss. 43-58. Lund: Studentlitteratur.


Fokusgrupper kan ibland framstå som ett lockande sätt att ”göra flera intervjuer samtidigt” och på ett tidsbesparande sätt snabbt få ihop ett stort empiriskt material. En fokusgrupp är dock minst av allt en samling enskilda intervjuer; i stället är den ett dynamiskt samtal mellan ett antal personer, styrt av en moderator. Att genomföra sina fokusgruppintervjuer online (virtuella fokusgrupper) med de ytterligare möjligheter till effektivisering som erbjuds kan vara ännu mer lockande, men onlineintervjuer bör ses som en särskild form av metod med sina egna fördelar och begränsningar. I det här kapitlet får du lära dig att en väl genomförd fokusgruppintervju kan vara oerhört givande för din forskning, men att det i själva verket ofta kräver mer arbete och förberedelser än ”vanliga” intervjuer. 

Det här bokprojektet gick snabbt och smidigt och kommer att vara till stor nytta inte minst för våra egna uppsatsskrivande studenter. Mitt kapitel tar upp mina egna erfarenheter av att använda fokusgrupper - online och i köttvärlden - i min forskning. 

Monday, 25 August 2014

I ETC om Facebooks 10-årsjubileum

Den här hade jag missat att lägga upp: jag intervjuades av ETC i samband med att Facebook fyllde 10 år.