Nils är bitter kårmumie i Lundagård

"Så här mycket bättre var det förr." Foto: Hanna Gunnarsson

Inget forskningsrelaterat, men jag blev intervjuad i studenttidningen Lundagård om studentrörelsens avpolitisering. Jag säger väl huvudsakligen att studenterna nog inte var så rysligt politiskt medvetna förr i tiden heller, men att det verkar som om många verkar lite för upptagna av att ängsligt lägga livspussel och smälta in i den välmående medelklassen för att gå ut på gatorna. Studenterna upplever helt enkelt att de har för mycket att förlora och för lite på att vinna på att bråka.

Det bittraste kårmumiecitatet handlar om LUS överdrivna fokus på organisationsfrågor - en organisation jag älskar och högaktar, tro inget annat! Eftersom det är det enda jag säger om LUS känns det kanske en smula orättvist, men jag tycker ju så och har tyckt så sedan jag själv var aktiv i organisationen för ett decennium sedan.

Nils Gustafsson sitter så tillbakalutad i sin stol att han praktiskt taget ligger. När han tänker efter korsar han händerna över magen och ser upp i taket på sitt tomma, tillfälliga kontor på kemicentrum och suckar djupt. Han ser inte ut att vara en dag över 20, trots att han nu varit vid Lunds universitet i 14 år. Han berättar att hans egna erfarenhet av Lus, efter många år både som aktiv och utomstående observatör, är en organisation som utkämpar samma interna strider nu som för 20 år sedan. Vartannat år görs samma interna utredning för att avgöra storleken på organisationen, i hur hög grad organisationen ska sträva efter att påverka och inom vilka områden organisationen ska vara aktiv. Vilken kår ska ha mest inflytande och ska man ha vetorätt eller inte? Sedan är någon kritisk och hela processen börjar om igen.