Obligatorisk Almedalsreaktion

Jag gjorde min Almedalsdebut förra veckan, och med tanke på den enorma flod av sammanfattningar och kommentarer kring Almedalsveckan som brukar florera så här års antar jag att det här inlägget först och främst är avsett för mig själv. Jag ska ändå försöka att inte bli långrandig.

Jag reste till Almedalen av följande skäl: jag arbetar med ett projekt om hur sociala medier förändrar riksdagsarbetet och intervjuar av den anledningen ett antal riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier. När jag började med detta förra året upptäckte jag att svenska riksdagsledamöter är oerhört välvilliga mot oss forskare och ställer gärna upp i olika sammanhang. Svarsfrekvensen i den så kallade Riksdagsundersökningen som Göteborgs universitet genomför sedan 1969 (!) är exempelvis på ca 95 %, vilket ju får sägas vara exceptionellt bra. Det är dock också så att riksdagsledamöter arbetar under hårt tryck utifrån. De får runt 100-200 mail om dagen, vilket gör att det kan ta ganska länge att få svar den vägen. Om man har tillgång till deras mobilnummer blir det lite bättre - SMS är ett favoritverktyg för riksdagsledamöter - men i värsta fall måste man gå via en politisk sekreterare eller till och med pressekreterare som inte alltid vidarebefordrar ens önskemål. (Det finns naturligtvis välvilliga sekreterare också, jag träffade ett par stycken i Almedalen som till och med hade varit mina studenter och hade stor förståelse för mitt arbete.)

Men det allra bästa enligt min erfarenhet är att gå fram till en riksdagsledamot, skaka hand och artigt förklara vad man vill. Jag har hittills inte fått ett enda nej den vägen. På Almedalsveckan vimlar det av riksdagsledamöter och det står dessutom utsatt i programmet vilka seminarier och evenemang de kommer att medverka på, så då är det bara att gå dit och sträcka fram näven, vilket jag jag gjorde med stor framgång. Jag bokade in samtliga intervjuer för partiet jag koncentrerade mig på och genomförde dessutom fem under veckan.

Denna strategi gjorde att jag inte alls valde ut vilka arrangemang jag skulle gå på utifrån mina intressen, utan efter helt andra bevekelsegrunder, vilket jag tror var givande. Många - exempelvis Bo Rothstein - kritiserar debatter och seminarier för att vara ytliga och rentav förvrängda i en viss riktning. Så är det säkert ofta. Om Fastighetsägarna ordnar en utfrågning är det nog inte för att sakligt och objektivt tränga in i exempelvis fastighetsskattens vara eller icke vara, och om jag hade gått på seminarier om sådant jag kan hade jag nog också blivit besviken.

Men nu fick jag istället lära mig om indexeringens roll för garantipensionens storlek, utförsäljningen av de svenska stadsnäten, europeiska tillväxtstrategier, sambandet mellan kultur och hälsa och annat matnyttigt, och gott så.

Det andra man brukar anföra mot Almedalsveckan är det osunda umgänget mellan politiker, lobbyister och journalister som sägs vara ett hot mot demokratin. Men då är det nästan som om man förutsätter att Almedalen är skuld till detta, och så är det ju inte: Almedalen är ett symptom på hur politisk makt uppstår och fördelas i Sverige, inte en orsak till detta. Och i så fall är det väl bra att det synliggörs på detta sätt.

Och även om man kan säga att det är ett exkluderande jippo är det rimligen mindre exkluderande än när samma osunda umgänge sker i skyddat tillstånd i Stockholm - det som Håkan Juholt lite småbittert kallade klägget. För en ung engagerad idealist som vill träffa lite makthavare och få en smula uppmärksamhet för sina frågor är det nog ändå jämförelsevis låga trösklar, som Oisín Cantwell konstaterade i en krönika.

Så för mig förenar Almedalsveckan det bästa och det sämsta med Sverige: den relativa öppenheten och lättillgängligheten parat med insikten om vilken homogen gröt av etniska svenskar mitt i livet som styr detta land. Och detta att jag träffade så många gamla bekanta - det var både roligt och en aning skrämmande. Är det "vi" som styr nu?

PS: Jag har letat, men jag har nog bara skrivit om Almedalen en enda gång tidigare, och det var sju år sedan.
ds