Algoritmernas bur. Pelle Snickars Digitalism.

Jag recenserar Pelle Snickars bok Digitalism. När allt är internet i Sydsvenskan idag. (Uppdatering: Pelle Snickars recenserar min recension på sin blogg. Denna eviga rekursivitet.) Det är i vanlig ordning en bråkdel av vad jag kunde säga om den här boken, men men.

En grej jag hakade upp mig på i boken (och som inte fick plats i recensionen) är att Snickars verkar tycka att det är kalas med algoritmer som räknar ut vad man förmodligen gillar. Låt oss säga att du likt Snickars gillar James Blake. Då kan du låta Spotify göra en radiokanal med artister som andra som gillar James Blake också gillar. Snickars menar att detta upphäver behovet av musikkritik, eftersom Spotifys förslag "upplevs dock av mig som mer kvalitativ än rekommendationer från någon smakfull musikkritiker."

Bakom Snickars resonemang ligger en diskussion om kvalitetskultur kontra populärkultur, men den kan vi faktiskt lämna därhän. I stället kan vi fundera på vad det gör med oss som kulturkonsumenter om vår konsumtion av film, musik, böcker osv i allt större utsträckning utgår från det vi redan gillar.

Jag testar med att starta en radiokanal i Spotify baserad på Hoola Bandoola band. Första låten är Hoola Bandoolas. Sen blir det i tur och ordning Ulf Lundell, Cornelis Vreeswijk, Olle Ljungström, "IFK Göteborgs nya inmarschsmång", Eldkvarn och Ebba Grön. Jag säger inte att det inte är bra musik, men det är outhärdligt torftigt och det öppnar inte precis några nya perspektiv för mig.

Jag kommer på mig själv med att undra om Snickars resonerar likadant vad gäller forskning. "Folk som citerade Shirky citerar också Rheingold." Fruktansvärt.

Algoritmerna ger sken av att anpassa sig till individens unika uppsättning drömmar och önskningar. I själva verket trycker de in oss i små uttänkta burar. Jag tycker inte om Spotifys rekommendationer. Mycket mer gillar jag rullistan till höger som visar vad mina kontakter lyssnar på. Där kan jag få upp ögonen för musik jag aldrig hade trott att jag skulle tycka om (och inte Spotify heller).

Slumpen och tillfälligheterna är ofta, snarare än vare sig kulturkritiker eller algoritmer, det som ger oss nya impulser. Algoritmerna förutsätter att vi stiger ner i samma flod två gånger.