Vill du doktorera?

[For int'l readers: this post is about being admitted to a doctoral programme and how you should prepare while an undergrad. I might translate it some time.]

Som doktorand får man då och då frågor från hoppfulla statsvetarstudenter om hur det är att doktorera och hur man ska göra för att bli antagen till forskarutbildningen. Nedanstående skrev jag som ett svar på en sådan fråga från en student. Kanske det kan vara till glädje för någon. Kommentera gärna! Jag har förmodligen fel i allt.

Söktrycket på doktorandtjänster i statsvetenskap vid de svenska universiteten är väldigt högt - i Lund utlyste vi två platser inför HT09 och fick över 100 ansökningar från hela världen. Det säger sig självt att det finns ett inslag av slump som avgör vem som till slut får tjänsten.

Men när man sitter med hundra ansökningar måste man sålla ganska summariskt. Då blir betyg naturligtvis viktiga. En student som inte fått högsta betyg på sina uppsatser faller vanligen bort i första sållningen. Samma för övriga betyg - om man har flera kurser med låga betyg drar det ner helhetsintrycket. Att bli klar i tid, dvs inte lämna in uppsatser för sent eller liknande, är allmänt en bra idé.

Sen är det uppsatserna man går på, så det är viktigt att skriva mycket bra uppsatser. Metodologisk stringens är extra viktigt. Och att teorin funkar ihop med metoden.

Vad gäller arbetslivserfarenhet och liknande är det inte helt ovanligt att personer som varit anställda som forskningsassistenter eller liknande antas som doktorander, så det är en bra idé att hålla utkik efter sådana erbjudanden. Utlandserfarenhet brukar vara uppskattat, gärna en examen eller åtminstone några terminer vid ett prestigefyllt universitet. Arbetslivserfarenhet som är kopplat till statsvetenskap kan vara bra, t ex om man konsultat eller liknande.

Det är fortfarande vanligt (alltför vanligt enligt min mening) att doktorander också har läst grundutbildningen vid ett och samma universitet. Det gjorde jag själv också. Traditionellt har det delvis haft att göra med att ens handledare och lärare kan pusha ens namn i antagningsprocessen, men det verkar inte vara lika hårt som tidigare - i Lund har vi många som har läst vid andra högskolor. Det har också att göra med att duktiga sökande ofta blir högt erbjudna platser på flera universitet, och då väljer de oftast sitt hemuniversitet.

Lite beroende på vad du vill göra kan det dock vara en idé att läsa din master vid ett stort universitet. Men jag känner duktiga statsvetardoktorander från Södertörn också, även om de är antagna i Stockholm och Uppsala.

Vad är du intresserad av för fält? Vilket universitet ligger närmast? Är det val- eller förvaltningsforskning i Göteborg eller internationella relationer eller klimatpolitik i Lund? Kolla vad som är på tapeten på dessa institutioner, det kan ge en vägledning om vad som är gångbart. Brasklappen är att institutionerna också är ute efter förnyelse.

När det är dags att söka - sök till flera universitet! Många universitet har fasta ansökningstider för fakultetsfinansierade doktorander. Kolla upp i god tid vilka krav på utformning av ansökan som finna vid olika institutioner. Var dock uppmärksam på att det kan dyka upp externfinansierade tjänster när som helst under året. Skillnaden är att med fakultetsfinansierade tjänster får man välja vad man vill göra, medan det är ganska hårt styrt om man ska ingå i ett projekt. Och om du misslyckas i första omgången, försök igen! Det är många som har kommit in först efter flera försök.

Det sista och viktigaste tipset är att man måste älska forskning, och inte dölja att man gör det. Det måste man dessutom göra för att stå ut.