Kommentarsfältsmännen. Och kvinnorna.

Det har varit en livlig diskussion kring tidningarnas kommentarsfält de senaste dagarna. Exempelvis gör Anders Mildner i Sydsvenskan idag den träffande liknelsen att det är som att bygga en ungdomsgård och sen lämna dörren öppen och gå därifrån utan att bry sig om vad som händer.

Någonting jag däremot har saknat är hänvisningar till den, trots allt, enorma forskning som finns på området. Samhällsvetare, humanister och teknologer har skrivit en hel del om diskussionen allmänt i internetforum och tidningarnas kommentarsfält. De har skrivit ur alla tänkbara perspektiv: ur samtalsdemokratiska perspektiv, diskursanalyser, emancipation för minoriteter, ekonomiska vinstmodeller, etnografiska undersökningar, identitetsskapande effekter etc etc. Och helt vanliga tabeller som visar vad det är för sorts människor som kommenterar på artiklar och vad tidningsläsare i gemen anser om det.

Annika Bergström vid JMG i Göteborg har skrivit en hel del om tidningsanvändande på webben i en svensk kontext de senaste åren. Jag tar mig friheten att bara kort sammanfatta en artikel från 2008 - från "Westminster Papers in Communication and Culture" - som dessutom finns fritt tillgänglig här.

Bergström använder data från en enkätundersökning gjord 2006 med sex urval på vardera 500 respondenter i olika kommuner i Sydsverige (detaljer i pappret). (Det finns senare undersökningar som tycks bekräfta mönstret, men jag råkar ha läst just den här artikeln ganska noga.)

I allmänhet tycker inte webbtidningsläsare att kommentarsfält är så rasande viktiga. 24 % av dem tyckte att det var viktigt med kommentarsfält, medan en lång rad andra saker (t ex att det är gratis, att det artiklarna innehåller relevanta länkar, att det är regelbundet uppdaterat) upplevs som viktigare. Lågutbildade tycker att det är viktigare med kommentarsfält än högutbildade. Och ju mer man läser webbtidningar, desto mindre uppskattar man kommentarsfälten. Samtidigt är det högutbildade som i högre utsträckning själva kommenterar.

5 % av webbanvändarna kommenterar minst en gång i veckan (som jämförelse är det 55 % av webbanvändare som läser nyheter på webben minst en gång i veckan). Naturligtvis är det långt fler som läser kommentarer än som kommenterar själva.

Kommentarsfältsmännen är faktiskt inte bara män: nästan hälften av dem är kvinnor. (Dessvärre innehåller inte undersökningen data om vilken typ av artiklar man kommenterar, inte heller exempelvis var de kommenterande står politiskt.) De är yngre än genomsnittet och läser nyheter på nätet mer än genomsnittet.

Länkar till några ppt-presentationer som Bergström har hållit i ämnet i SOM-sammanhang (tack till Daniel Swedin):

"Läsarna - journalisternas nya kollegor?" (2008)

"Är vi producenter eller konsumenter på webben?" (2007)

Jag kan också rekommendera denna artikel av Ulrika Hedman vid JMG som handlar om hur redaktioner hanterar kommentarsfält. Där kan man bland annat läsa att utvecklingen mot mer användarskapat innehåll inte drivs från redaktionellt håll, utan av webbansvariga, samtidigt som just webbansvariga är MER negativa till det användarskapade innehållet än av den redaktionella ledningen.

"Läsarmedverkan - lönande logiskt lockbete - Nättidningarnas användarskapade innehåll ur ett redaktionellt ledningsperspektiv" (2009)

Troll groups in Swedish Facebook

Swedish media has reported quite a lot on Facebook troll groups, ie groups changing names or information or pictures or whatever after they've reached a certain number of members. Usually the groups are about humanitarian aid which causes hundreds of thousands to join, after which the group is suddenly about paedophilia (or whatever seems most provoking and angering to the naïve people who joined in the first hand.) See The Local, reliable as ever, for a summary.

The most recent example is a group claiming to donate 2 crowns (approx. €0,20) to Haiti earthquake victims for every member, with the money coming from a secret sponsor, to be revealed upon reaching 200 000 members. Funny enough, although several major Swedish media outlets have reported the group as a fake, it is at the time of writing gaining members.

This is, of course, a global phenomenon. The reason that it is getting a lot of media attention in Sweden now is due to the smallness of the language community - when something goes around here, it quickly spreads to everyone, prompting instant mediation. Behind the trend is a small group of trolls gathered around the popular Swedish discussion site Flashback - home to criminals, nazis, general grousers, and regular trolls - have made it a spectator sport in the last year or so.

What is worrying is that a lot of otherwise sane people suddenly decide to join whatever group or cause obviously designed to attract as many people as possible, then becoming horrified as they realise that it's a fraud/joke.

I think that the trend (naïve social media users; trolls exploiting them) is best explained by a combination of factors. The most obvious one is that many people are still not used to how social network sites work. For Internet veterans, trolls and the way they use discussion fora to inferiorate people for laughs (or for profit) are familiar. For millions of people with a couple of years' experience of Facebook, they are an unknown property. For them, Facebook is made up of real people. Of course it is, but only to a certain extent.

Being unfamiliar with Internet discussion sites, they are unprepared for troll strategies and expect honesty from other participants. And as compassionate citizens, they cannot resist the urge to support a good cause and state their opinion. Why do people join groups stating that kittens are cute? Because they think so too! Why do people partake in web surveys? Because they want to make their voices heard. And it's so easy!

The Facebook trolls also use every feature possible to create the appearence of legitimacy. Graphics, proper language, links to major media outlets. The printed word has had a magic spell over people, at least in older times (before the Internet). "As seen on TV" is another one, mysteriously.

The final stroke is that people are invited to these groups by friends. People they trust. The social factor of social network sites can be put to use for unethical purposes.

So, I guess this is about growing up as social media users. Lesson learned: we should be careful. (Doesn't it sound banal when you spell it out like that?)

Digital literacy is something that we should not only teach our kids, but also ourselves (and probably, our parents). In this way, the troll groups and the media attention around it might lead to something good: self-education.

Also, to donate people money directly to the earthquake victims of Haiti instead of waiting for a secret sponsor to do it.

See also (in Swedish):

http://sydsvenskan.se/sverige/article621983/Facebookgrupp-for-Haiti-avslojad-som-bluff.html

https://www.flashback.info/sok/2kr+per+medlem?sp=1

Vill du doktorera?

[For int'l readers: this post is about being admitted to a doctoral programme and how you should prepare while an undergrad. I might translate it some time.]

Som doktorand får man då och då frågor från hoppfulla statsvetarstudenter om hur det är att doktorera och hur man ska göra för att bli antagen till forskarutbildningen. Nedanstående skrev jag som ett svar på en sådan fråga från en student. Kanske det kan vara till glädje för någon. Kommentera gärna! Jag har förmodligen fel i allt.

Söktrycket på doktorandtjänster i statsvetenskap vid de svenska universiteten är väldigt högt - i Lund utlyste vi två platser inför HT09 och fick över 100 ansökningar från hela världen. Det säger sig självt att det finns ett inslag av slump som avgör vem som till slut får tjänsten.

Men när man sitter med hundra ansökningar måste man sålla ganska summariskt. Då blir betyg naturligtvis viktiga. En student som inte fått högsta betyg på sina uppsatser faller vanligen bort i första sållningen. Samma för övriga betyg - om man har flera kurser med låga betyg drar det ner helhetsintrycket. Att bli klar i tid, dvs inte lämna in uppsatser för sent eller liknande, är allmänt en bra idé.

Sen är det uppsatserna man går på, så det är viktigt att skriva mycket bra uppsatser. Metodologisk stringens är extra viktigt. Och att teorin funkar ihop med metoden.

Vad gäller arbetslivserfarenhet och liknande är det inte helt ovanligt att personer som varit anställda som forskningsassistenter eller liknande antas som doktorander, så det är en bra idé att hålla utkik efter sådana erbjudanden. Utlandserfarenhet brukar vara uppskattat, gärna en examen eller åtminstone några terminer vid ett prestigefyllt universitet. Arbetslivserfarenhet som är kopplat till statsvetenskap kan vara bra, t ex om man konsultat eller liknande.

Det är fortfarande vanligt (alltför vanligt enligt min mening) att doktorander också har läst grundutbildningen vid ett och samma universitet. Det gjorde jag själv också. Traditionellt har det delvis haft att göra med att ens handledare och lärare kan pusha ens namn i antagningsprocessen, men det verkar inte vara lika hårt som tidigare - i Lund har vi många som har läst vid andra högskolor. Det har också att göra med att duktiga sökande ofta blir högt erbjudna platser på flera universitet, och då väljer de oftast sitt hemuniversitet.

Lite beroende på vad du vill göra kan det dock vara en idé att läsa din master vid ett stort universitet. Men jag känner duktiga statsvetardoktorander från Södertörn också, även om de är antagna i Stockholm och Uppsala.

Vad är du intresserad av för fält? Vilket universitet ligger närmast? Är det val- eller förvaltningsforskning i Göteborg eller internationella relationer eller klimatpolitik i Lund? Kolla vad som är på tapeten på dessa institutioner, det kan ge en vägledning om vad som är gångbart. Brasklappen är att institutionerna också är ute efter förnyelse.

När det är dags att söka - sök till flera universitet! Många universitet har fasta ansökningstider för fakultetsfinansierade doktorander. Kolla upp i god tid vilka krav på utformning av ansökan som finna vid olika institutioner. Var dock uppmärksam på att det kan dyka upp externfinansierade tjänster när som helst under året. Skillnaden är att med fakultetsfinansierade tjänster får man välja vad man vill göra, medan det är ganska hårt styrt om man ska ingå i ett projekt. Och om du misslyckas i första omgången, försök igen! Det är många som har kommit in först efter flera försök.

Det sista och viktigaste tipset är att man måste älska forskning, och inte dölja att man gör det. Det måste man dessutom göra för att stå ut.

Sarkasmer om en trots allt bra valrörelse

Det finns mycket att säga om gårdagens val till EU-parlamentet: varför går det inte att höja valdeltagandet, varför går de högerextrema framåt och socialisterna bakåt, har parlamentet en permanent högermajoritet, är det svenska Piratpartiet början på en trend som kommer att sprida sig till andra delar av unionen?

I en debattartikel på Expressen.se idag nöjer jag mig med att fälla några ironiska kommentarer om de politiska partiernas problem med att hitta rätt ton i användningen av sociala medier i valkampanjer och förklarar varför: man förstår inte vilken målgrupp man har.

Mitt ursprungliga inlägg var fullt av hyperlänkar, men debattredaktionen valde att ta bort dem. Oklart varför. Kanske för att den lever på 90-talet.

Om valrörelsen i Sverige bör dock sägas att det var den mest intressanta någonsin i svensk EU-valshistoria, med en högre temperatur och mer engagemang från partierna och medierna, vilket ledde till ett ökat valdeltagande. Intressant för nästa års riksdagsval är hur det kommer att gå för Piratpartiet, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna. Mitt tips: inte alls.

Nils intervjuas i Rapport: "Alla är dåliga"

Inslag i Rapport idag. Jag intervjuas om hur partierna klarar sig på sociala medier inför EU-valet. Jag sa en hel del om ojämlika mediesituationer, varför nischmedier är viktiga, och att allt kommer att bli bättre med lite övning, men det som fanns kvar var: "Alla är dåliga." Tja, det stämmer ju, det också.

Situation report

Hardest of all is to find time for the dissertation. About everything else comes in the way. Today I spent the entire morning at didactics class for teachers (which btw is great - my students in Public Administration class will notice that things have changed next week). In the afternoon I worked with a professor on the dissertation draft of a fellow grad student - the MEP in the making Max Conrad - he's on the hunt for a European public sphere, and he's sort of found it. Then off to a brief meeting with the vice chairman of the Students' Credit Union of which I'm the chairman - interrupted by Expressen journalist Natalia Kazmierska calling me to ask about the Pirate Party: is it underrated or overrated? Quick answer: both.

The Pirate Party, yes. Maybe I'll devote a longer post to them, they are an interesting example of an online-driven movement with an online-driven agenda (freedom of speech + freedom of information) seemingly succeeding in breaking through to the mainstream debate. They are currently the fourth largest party in Sweden by membership.

Getting tens of thousands of people to sign on to what is probably mostly a simple act of showing support is not as amazing as it sounds, though. Membership in the Pirate Party is free and comes with no strings attached. It remains for the Pirate Party to show exactly how they will turn this anonymous bulk of friendly people to votes in the ballot box. Ticking 'yes' in a box is so much easier than actually voting in the EP elections, not to speak of encouraging others to do so.

Having said that, it is in no way impossible for the Pirate Party to do just that. People who underestimate (or should that be misunderestimate?) them often don't understand the communicative logic in place that mobilises myriads out of nowhere. The Pirate Party is a brave and fascinating way of canalising one-issue-movements into parliamentary action. But we will see about that.

Baklavas, Social Forums, Commercialised Protesting and 19th Century Politics

Just a few brief notes from the day - I hope to be able to delve more thoroughly on the subjects later on.

1) Last year, I participated in a survey administered to participants of the 2008 European Social Forum in Malmö, Sweden. A preliminary report of the basic statistics has now been compiled by coordinators (and friends of mine) Magnus Wennerhag and Richard Andersson. Richard is soon to join the department as a Ph D candidate, which is great. Without disclosing too much, I find the numbers on reported Internet usage from participants interesting. Expressions of political participation and engagement in Internet media seems to be much more common than any other form of participation. To be continued.

2) I'm currently working on a paper on the use of commercial social media platforms by alternative protest movements with my dear friend an colleague Tina Askanius over at the Dept of Media and Communication here at Lund. Specifically, we are looking at how protesters in Copenhagen fighting for a new "Ungdomshus" and organisers and participants of the 2008 ESF used social media. Hint: it doesn't matter how alternative or underground you are or position yourself as, you use commercial social media platforms anyway. The results will be presented at a conference called "Shaping Europe in a Globalized World" in Zürich in June. To be continued.

3) I had lunch with my supervisors today. Afterwards we were talking about the history of Swedish public administration (my head supervisor is currently working on a project dedicated to electoral fraud) and it turns out that very little has been written about Swedish 19th century public administration and political history, although lots of things happened in that time that are important for the understanding of contemporary Sweden: the coup d'etat and the new constitution of 1809, the historical change in Swedish trade policy towards free trade, the restructuring of employment strategies of civil servants, etc.

4) The department is welcoming a new Ph D candidate today, a student from Turkey who had already finished her dissertation, but who was told that she wouldn't be allowed to graduate because it was hurtful to the Turkish state (I believe the word "Kurdish" is in the title). So she will be finishing her Ph D here instead. A glorious day for free science. It's also my birthday, and I have bought 2 kgs of baklava for the occasion.

That's it for now.

Swedish royalty in social media: we are amused

This video of King Carl XVI Gustaf, Queen Silvia, Crown Princess Victoria and "Herr Daniel Westling" announcing the engagement of Victoria and Daniel and their marriage in early summer 2010 has gone truly viral for the past few days.

Posted by the YouTube channel "Hovstaterna" (Royal Court), it has as of today above 140 000 views, which is a lot for a video in Swedish, where a mere 10 000 views should be considered a success.

And I cannot help to think whether it has gained its popularity from the royal glow itself, or from the fact that the royals look and sound incredibly uncomfortable and stiff in this situation, rendering the 5 minute clip, well, hilarious. For Christ's sake, couldn't they have gotten a teleprompter?

Lex Orwell: Will the Swedish blog quake beat the government?

In the aftermath of 9/11, several countries were pressed hard by the United States to reinforce their security systems and augment laws on surveillance and counter-terrorism. This "securitisation" trend was evident even before 2001, but the pace with which civil rights are being sold out around the world by flashing the terrorist card has been astonishing.

This Wednesday, the Swedish parliament is voting on a bill proposing a law, named the Lex Orwell, that will make it possible for the government to monitor digital communication passing the national border. This means in effect, taking into account the fact that almost all communication in one or another stage passes the border, that the government will be able to read e-mails, text messages and listen to mobile phone calls from every citizen. For a summary in English and a European context, read this.

This law proposal has been the subject of a heated debate in the Swedish blogosphere for years, although traditional media has not picked up on the debate. Until now.

The government planned to take the law proposal through parliament when no one, it was assumed, would care about politics - in the upcoming week, when all eyes will be diverted towards the Euro 2008 football tournament, as well as enjoying the first hot Summer days of June. In that way, the bill would be accepted quietly and smooth, without a debate in the media.

For once, it actually seems as if the Swedish political blogosphere is going to make a difference in domestic politics. The campaign against the law proposal, spear-headed by liberal bloggers feeling that the Center-Right government is betraying liberalism's core views on private integrity, has grown to an anti-government blog quake in the past weeks. Thousands of blog posts, linking to each other, among other things made that the Swedish blog portal/billboard knuff.se didn't show anything but Lex Orwell-related material for days.

Finally, traditional media cathced on (here as summarized in English in The Local). The government coalition parties' youth organisations are pressing "their" MPs to vote "No" on Wednesday. So are regular citizens. All the methods of viral political mobilisation are being used: YouTube videos, Facebook groups, massive text messaging - all encouraging liberal MPs to follow their convictions rather than the party whip and for citizens to call their MPs. The opposition parties are all against the bill, and all that it takes for the law proposal to fall is for four liberal MPs to go against their party lines.

The vote is on Wednesday morning, June 18, 2008. Is this the defining moment of viral politics in Sweden?

Oh, and here are some other blog posts, mostly in Swedish, debating the law:


blogge bloggelito, bloggen Bent, Thomas Tvivlaren, deep.edition, Johan Ronström, Henrik Alexandersson, Svensson, Drottningsylt, Erik Hultin, Mina Moderata Karameller, BetaAlfa, ProjO, Herr Klokbok, Felten fabulerar, andra sidan, I huvudet på Svenssons, Åsiktstorped, piratjanne, Seo-Sem, Ur Hjärtat, Nalles tankar från roten, Alter Ego, Christian Engström, Tantrablog, Loci.se, Badlands Hyena, Den osynliga bloggen, Free and thinking, Det progressiva USA, Other blogs on the subject.

* * *

Further blogs on: FRA, massavlyssning, storebror, konstrollsamhället, 1984, politik, samhälle