Någonting jag däremot har saknat är hänvisningar till den, trots allt, enorma forskning som finns på området. Samhällsvetare, humanister och teknologer har skrivit en hel del om diskussionen allmänt i internetforum och tidningarnas kommentarsfält. De har skrivit ur alla tänkbara perspektiv: ur samtalsdemokratiska perspektiv, diskursanalyser, emancipation för minoriteter, ekonomiska vinstmodeller, etnografiska undersökningar, identitetsskapande effekter etc etc. Och helt vanliga tabeller som visar vad det är för sorts människor som kommenterar på artiklar och vad tidningsläsare i gemen anser om det.
Annika Bergström vid JMG i Göteborg har skrivit en hel del om tidningsanvändande på webben i en svensk kontext de senaste åren. Jag tar mig friheten att bara kort sammanfatta en artikel från 2008 - från "Westminster Papers in Communication and Culture" - som dessutom finns fritt tillgänglig här.
Bergström använder data från en enkätundersökning gjord 2006 med sex urval på vardera 500 respondenter i olika kommuner i Sydsverige (detaljer i pappret). (Det finns senare undersökningar som tycks bekräfta mönstret, men jag råkar ha läst just den här artikeln ganska noga.)
I allmänhet tycker inte webbtidningsläsare att kommentarsfält är så rasande viktiga. 24 % av dem tyckte att det var viktigt med kommentarsfält, medan en lång rad andra saker (t ex att det är gratis, att det artiklarna innehåller relevanta länkar, att det är regelbundet uppdaterat) upplevs som viktigare. Lågutbildade tycker att det är viktigare med kommentarsfält än högutbildade. Och ju mer man läser webbtidningar, desto mindre uppskattar man kommentarsfälten. Samtidigt är det högutbildade som i högre utsträckning själva kommenterar.
5 % av webbanvändarna kommenterar minst en gång i veckan (som jämförelse är det 55 % av webbanvändare som läser nyheter på webben minst en gång i veckan). Naturligtvis är det långt fler som läser kommentarer än som kommenterar själva.
Kommentarsfältsmännen är faktiskt inte bara män: nästan hälften av dem är kvinnor. (Dessvärre innehåller inte undersökningen data om vilken typ av artiklar man kommenterar, inte heller exempelvis var de kommenterande står politiskt.) De är yngre än genomsnittet och läser nyheter på nätet mer än genomsnittet.
Länkar till några ppt-presentationer som Bergström har hållit i ämnet i SOM-sammanhang (tack till Daniel Swedin):
Jag kan också rekommendera denna artikel av Ulrika Hedman vid JMG som handlar om hur redaktioner hanterar kommentarsfält. Där kan man bland annat läsa att utvecklingen mot mer användarskapat innehåll inte drivs från redaktionellt håll, utan av webbansvariga, samtidigt som just webbansvariga är MER negativa till det användarskapade innehållet än av den redaktionella ledningen.
4 comments:
Anledningen är nog att tre, fyra år gamla undersökningar i många fall är för gamla för att vara relevanta på dagens situation. (har inte läst de du länkar till, men bara som generell iakttagelse, alltså).
Nja, frågan är hur revolutionerande förändringar som kommentarsfältsmännen har genomgått på tre år. Var det verkligen så annorlunda då? Mycket vetenskapsjournalistik baseras på pressmeddelanden om nya avhandlingar, men den forskningen är ju ofta utförd under ett halvt decennium.
De användare som skriver hat-hets-hot bör stängas av.
Att bara moderera bort anmälda kommentarer leder ingen vart. De flesta kommentarsfält, a la Newsmill/Aftonbladet, har några bullies, som till slut är de enda som återstår, undera samtliga artiklar, eftersom deras hotfullhet/aggressivitet skrämmer bort andra läsare från att våga skriva något i det som ska föreställa "läsarnas röst".
Påminner lite om stämningen på skolgårdar samt om fängelsemiljöer i Hollywoodfilmer.
fast resten av världen – och kommentarsfunktionerna – är ju helt annorlunda. facebookinloggning fanns knappt på kartan då. disqus startades i maj 2007. och så vidare.
idag är kommentarssituationen mycket mer komplex - där en stor del av dialogen går direkt till twitter, till exempel.
så, jo, jag tycker allt att det är svårt att knyta an till den sortens forskning i artiklar som är hyfsat korta. det finns helt enkelt inte rum för att prata om allt som man då måste prata om för att göra en rättvis bild av läget.
Post a Comment