Jag har alltid tyckt att det på något sätt är höjden av ironi att hjärtat av den Europeiska Unionen, det stora fredsprojektet som ska ge européerna möjlighet att leva i harmoni med varandra efter tusen års ständiga strider, håller på att slitas sönder på grund av etniska konflikter.
Jag talar naturligtvis om Belgien och den europeiska huvudstaden Bryssel. Min syster har bott några år i Belgien (hennes fästman är vallon) och har gett mig uppdateringar om läget, och det är aldrig goda nyheter. För att ta den senaste, absurda, krisen: Belgien har varit utan regering i 100 dagar, eftersom flamländska och vallonska partier saknar förmåga att göra upp med varandra.
Grundproblemet är att Belgien är ett land med tre språkliga "kommuniteter", holländskspråkiga, franskspråkiga och tyskspråkiga, som knappt har någon kontakt med varandra och som tycker allt mer illa om varandra. Flamländarna är rika, vallonerna fattiga. Och så den multispråkliga federala huvudstaden Bryssel mitt i alltihopa som är Belgiens verkliga kassako.
Ingrid Robeyns, belgisk-holländsk statsvetare, har skrivit ett långt och mycket informativt inlägg på bloggen Crooked Timber, som kan fungera som en introduktionskurs till Belgien som multietnisk mardröm. Läs!
Via Thomas Nilsson
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment