The usual suspects

I Godmorgon, Världen! i söndags sändes ett reportage om problemformuleringsprivilegiet i Sverige. Förutom att konstatera att gränsen mellan åsiktsjournalistik och nyhetsjournalistik håller på att suddas ut sades det att privilegiet har gått från grupp till grupp: kring förra sekelskiftet var det jurister och teologer, på 1930-talet var det teknologer och arkitekter, på 60- och 70-talet var det sociologer för hela slanten, som på 1980-talet ersattes av ekonomer. Från 90-talet och framåt är det tydligen statsvetarna som har problemformuleringsprivilegiet, vilket ju låter hoppingivande åtminstone för en statsvetare som jag.

Mats Bergstrand, chef för DN Debatt, menar dock att det rör sig om en liten krets av statsvetare som är konstant över åren: "Det är Lewin, och det är Rothstein, och det är Ruin och det är Möller. Det kommer ju inte upp några nya, unga statsvetare som syns i debatten, så det är möjligt att det ändå är slutet på statsvetarnas dominans."

Ett belägg som tas upp för att statsvetarnas dominans är på utgående är att söktrycket till de "förr så populära statsvetenskapliga utbildningarna" vid landets universitet har sjunkit kraftigt.

Att det är Mats Bergstrand som uttalar sig om vem som har problemformuleringsprivilegiet är ju en aning ironiskt, med tanke på att DN Debatt är en så pass viktig arena att dem som Mats Bergstrand ger lov att publicera sig får problemformuleringsprivilegiet.

Men några korrigeringar: för det första är det för få statsvetare som uttalar sig, men det beror också på att vissa statsvetare är mer bekväma med att kommentera i princip vad som helst, och därför kan bygga upp långsiktiga reltioner med journalistkåren, medan andra hellre bara uttalar sig om just det som är deras specialområde (vilket journalister inte orkar hålla reda på), och ytterligare andra är skeptiska mot medier i största allmänhet. För det andra kunde Bergstrand gott lagt till några namn: Ulf Bjereld och Stig-Björn Ljunggren, till exempel, men det kanske bara är DN Debatt-rävarna som räknas? För det tredje har det sjunkande söktrycket till statsvetenskaplig grundutbildning främst sin bakgrund i den goda arbetsmarknaden.

Marie Demcker (som ironiskt nog också är statsvetare) avslutar med att hävda att det inte går att urskilja en enskild grupp som har problemformuleringsprivilegiet längre. Istället talar hon om fria logotyper (något som hon har skrivit ihop med Ulf Bjereld om), "personer som i kraft av sig själva, som sina egna varumärken på olika sätt har ett problemformuleringsprivilegium...dessa personer, på grundval av sina personliga plattformar, har möjlighet att lyfta upp frågor som då blir debatterade."

Jag själv försöker så gott jag kan, grön i branschen som jag är, uppmuntra mina kollegor här på institutionen i Lund att synas i medierna, eftersom det är medias bild av statsvetarna som blir allmänhetens bild av medierna, och just nu är det mycket riktigt några få statsvetare som dominerar, och de kommer från Uppsala, Göteborg och Stockholm. Och det finns ingen motsättning mellan att vara statsvetare och att vra en "fri logotyp".