2005 slog bloggandet igenom i Sverige. Inför valet 2006 fördes en debatt om vilken betydelse som de politiskt inriktade bloggarna skulle få. Två läger kunde snabbt utkristalliseras: ja-lägret (mestadels bestående av politiska bloggare) och nej-lägret (mestadels företrädare för traditionella medier.
DN följde upp diskussionen ett år efter valet med en artikel ("Politiska bloggar en flopp") som trots rubriken var ganska nyanserad. Kontentan kunde sägas vara: det är ganska få som läser politiska bloggar, och även de mest välbesökta har en ganska liten publik. Å andra sidan fyller de politiska bloggarna en viktig funktion för debatten mellan politiker och mellan politiskt intresserade. De resonemang och åsikter som formeras där kan få en större publik i ett senare skede genom att de förs vidare ut i traditionella massmedier och i det formella politiska systemet.
Men vilka är det då som läser de politiska bloggarna? Nordicoms senaste internetbarometer kom fram till att endast 4 % av svenska internetanvändare 9-79 år under en genomsnittlig dag tar del av någon blogg (se tabell 17, s. 30). Annika Bergströms kapitel "Internetval 2006", som ingår i SOM-institutets senaste rapport Det nya Sverige (2007), anger att andelen i befolkningen som läste en blogg någon gång under en vecka ökade från 4 % 2005 till 11 % 2006. Detta gäller dock för bloggläsandet som helhet.
Enligt primelab, som dock inte anger hur man har kommit fram till siffran, fanns det i januari 2007 över 100 000 svenska bloggar, vilket borde betyda att den överväldigande majoriteten av bloggar överhuvudtaget har ytterst få, om några, besökare. De bloggar som har många läsare är lätträknade, och de politiska bloggar som har flest läsare har inte heller särskilt många besökare.
Enligt bloggtoppen.se har den mest populära bloggen, Jinge, haft 13 000 unika besökare hittills den här veckan, medan tvåan, Esbatis kommentarer, inte haft mer än 5 000 besökare (vi ska inte prata om hur många besökare den här bloggen har; jag vet inte ens själv). De här siffrorna är förmodligen dessutom tilltagna i överkant om man betänker hur många som bara stannar ett par sekunder på en sida man exempelvis har klickat sig till från en googlesökning.
Vad de här siffrorna inte berättar för oss är vad det är för sorts människor som är regelbundna läsare av just politiska bloggar.
Det har gjorts några få allvarliga försök i Sverige att studera bloggläsarna som grupp. Hans Kullin, som driver bloggen Media Culpa, har i två omgångar genomfört enkätundersökningar under namnet BloggSverige. Den senaste undersökningen, genomförd under juli 2006, visade att "'Politik och samhälle' är den näst populäraste kategorin av bloggar som respondenterna läser. Varannan bloggläsare uppger att de läser bloggar om politik och samhälle." (s. 12)
Läsare av politiska bloggar skiljs inte ut i undersökningen. Den genomsnittlige bloggläsaren visade sig vara en stockholmare i 20-årsåldern med högskoleutbildning men med låg inkomst, vilket föranleder mig att tro att det huvudsakligen rör sig om urbana studenter. En svaghet med Kullins undersökning är att urvalet på 700 respondenter inte är slumpmässigt utvalt; istället har bloggläsare frivilligt fått göra en onlineenkät som lockats dit efter att några olika bloggar länkade till undersökningen.
En mer systematisk undersökning gjordes av Annika Bergström i kapitlet "Nyheter, bloggar och offentliga sajter" inom ramen för SOM-institutets rapport Du stora nya värld (2006). Antalet respondenter utgör här ett slumpmässigt urval av befolkningen och är därför lättare att generalisera utifrån. Där gjordes försök att skilja ut läsare av olika kategorier av bloggar:
"Undersökningen möjliggör att titta på vilka personers bloggar som används. Några
olika typer har angetts i enkäten: journalister/redaktörer, politiker, kändisar och
privatpersoner. Tanken har varit att användning av olika typer av bloggar skulle
spegla olika personers intresseinriktningar. Det är emellertid ungefär lika stora (eller
små) andelar som besöker de olika bloggarna. Det är också ungefär samma
personer som rör sig på alla olika typer av bloggar. Man kan inte heller skönja
några skillnader mellan olika grupper, mer än de mer generella som beskrivits ovan.
Det är t.ex. inte de politiskt intresserade som återfinns på politikernas bloggar." (s. 397)
Problemet med den undersökningen är att frågan ställdes om huruvida man läste en blogg skriven av en politiker, alltså inte en blogg med politiskt innehåll. Det är trots det intressant att jämföra karakteristika för alla bloggläsare jämfört med Kullins enkät. Enligt Bergström finns det inte lika stora skillnader i utbildningsnivå hos dem som läser bloggar som hos Kullin, även om det även här visar sig att respondenter med medellång och lång utbildning läser bloggar i större utsträckning än lågutbildade. Det resultatet är stabilt från 2005 till 2006.
Vi har dock fortfarande ingen specialstudie av läsare av bloggar med politiskt innehåll. Vi får gå till USA för att hitta ett allvarligt försök: Joseph Grafs "The Audience for Political Blogs" från 2006.
I debatten har det framställts som att bloggar i allmänhet har större betydelse och fler läsare i USA än i Sverige. Vad gäller politiska bloggar ser det dock även här dystert ut. Regelbundna läsare är så få att det är ytterst svårt att hitta dem med hjälp av slumpmässiga urval i befolkningen. Istället tvingades Graf använda sig av en lista på registrerade väljare i Kalifornien som hade angivit sina e-postadresser. Man skickade e-post till 2.3 miljoner (2.3 MILJONER!) av dessa och fick till slut 7863 av dem att svara på en onlineenkät. Även om knappt 8000 respondenter är en respektingivande siffra, är svarsfrekvensen sorgligt låg: drygt 3 promille.
Att detta INTE ger ett representativt urval är uppenbart: respondenterna är genomgående mer liberala, mer utbildade och tjänar mer än vad både amerikanen och kalifornierna gör i genomsnitt. Dessutom är de extremt politiskt intresserade. Det är selection bias i kubik. På basis av detta blir det naturligtvis svårt att säga något som helst av värde om läsare av politiska bloggar. Resultaten pekar dock i en lite annan riktning än de svenska undersökningarna ovan. även om en del känns igen:
- 9 % av respondenterna läste politiska bloggar "nästan varje dag"
- läsandet koncentreras till ett litet urval bloggar med många läsare
- läsarna av politiska bloggar är män i oproportionerligt hög grad, tjänar mer än genomsnittsrespondenten, men är inte yngre
- läsarna av politiska bloggar är både intresserade av politik och omsätter sina åsikter i praktisk handling, till exempel genom att kontakta politiker eller skriva under namninsamlingar
Man ska inte jämföra äpplen och päron: ingen undersökning har gjorts endast av läsare av specifikt politiska bloggar i Sverige, och den som har gjorts i USA är dålig. Det skulle därför vara intressant att göra en ordentlig undersökning för att ta reda på hur det ser ut i verkligheten.
För mig personligen skulle det vara mest intressant att få svar på frågan om i hur stor grad läsare av politiska bloggar är politiskt organiserade och i hur stor grad de inte är det, och i hur stor grad deras bloggläsande omsätts i konkreta politiska handlingar.
Jag får ta och skissa på det. Och om ni känner till att en sådan undersökning har gjorts, tipsa mig extremt gärna!
UPPDATERING 2008-01-02: Hans Kullin genomför nu en tredje undersökning av svenska bloggläsare och -skribenter. Om man vill svara på den, kan man göra det här.
Friday 21 December 2007
Thursday 20 December 2007
Adjö, Second Life
Second Lifes dagar är räknade, om man ska tro indicier och anekdoter. Japanerna flyr fältet, och redan tidigare i år kom rapporter i main stream media om att hypen var över. Chris Anderson (redaktör på Wired och författare till The Long Tail) tröttnade redan i juli.
Den typiska åsikten verkar vara att näringslivet drabbades av kollektiv panik och kände att de var tvungna att "hänga med", och köpte mark i SL för dyra pengar. Problemet är att ingen besöker dem, och det får Second Life att bli en enorm digital ödemark, och det får folk att tröttna. Är detta slutet? Och, i så fall, vad är nästa hype? Och när kommer vi att få en stabil, populär virtuell värld? Och är det för tidigt att räkna ut SL?
PS: Institutionens årliga julseminarium igår bjöd på oväntade segrar: det visade sig att jag var den som kunde riva sönder doc Jan Teorells (min handledare dessutom) abstract till den längsta pappersremsan. Jag var desutom bäst på "slänga avhandling".
Den typiska åsikten verkar vara att näringslivet drabbades av kollektiv panik och kände att de var tvungna att "hänga med", och köpte mark i SL för dyra pengar. Problemet är att ingen besöker dem, och det får Second Life att bli en enorm digital ödemark, och det får folk att tröttna. Är detta slutet? Och, i så fall, vad är nästa hype? Och när kommer vi att få en stabil, populär virtuell värld? Och är det för tidigt att räkna ut SL?
PS: Institutionens årliga julseminarium igår bjöd på oväntade segrar: det visade sig att jag var den som kunde riva sönder doc Jan Teorells (min handledare dessutom) abstract till den längsta pappersremsan. Jag var desutom bäst på "slänga avhandling".
Monday 17 December 2007
Facebook: en forskargenerations tröst?
Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.
Facebook har blivit en populär plats för samhällsvetare: 58 miljoner människor som hänsynslöst utlämnar de mest delikata detaljer om sitt privatliv är onekligen en intressant källa till kunskap om mänsklig samvaro.
En artikel i dagens NY Times gör några nedslag och finner att det bubblar av forskning, åtminstone i USA och åtminstone om unga vuxna. "For studying young adults...Facebook is the key site of the moment", hävdar en redaktör på The American Sociological Review.
Det som gör mig lite betänksam är att mycket av den forskningen som presenteras i artikeln verkar gå ut på att testa allmängiltiga teorier om vänskap, sociala nätverk (alltså riktiga sociala nätverk, inte internettjänster), kollektivt handlande osv. Men Facebookanvändare kan inte på något sätt sägas vara representativa för totalbefolkningen, inte i USA, inte i Sverige. Det vi vet om Facebookanvändare är att de är yngre och mer välutbildade än befolkningen i stort. För amerikanska Facebookanvändare gäller dessutom att vita är överrepresentarade.
Dessutom verkar det som om många forskare nöjer sig med att studera profiler på användare som har säkerhetsinställningar som tillåter att vem som helst kan se dem. Det finns inte ett enda exempel på någon som har fått Facebook att samarbeta med dem och ge dem tillgång till hela datamaterialet.
Eftersom jag själv är intresserad av Facebook som arena för politiskt handlande är det här naturligtvis saker som jag funderar på. Vad kan man egentligen få ut av Facebook? Om vi bortser från alla problem med representativitet och generaliserbarhet, vad är det som säger att information på Facebookprofiler är sanningsenlig? Och finns det inte uppenbara integritetsproblem med att som forskare använda information som samlats in utan att uppgiftslämnarna tillfrågats?
Samuel D Gosling, som är universitetslektor vid University of Texas, citeras i artikeln: "The rules were made for a different world, a pre-Facebook world. [...] There is a rule that you are allowed to observe public behavior, but it's not clear if online behavior is public or not."
Jag återkommer i ärendet.
Monday 10 December 2007
Thursday 6 December 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)