I ETC om Facebooks 10-årsjubileum

Den här hade jag missat att lägga upp: jag intervjuades av ETC i samband med att Facebook fyllde 10 år.

New publication: The Subtle Nature of Facebook Politics

My latest article, "The subtle nature of Facebook politics: Swedish social network users and political participation" was recently published by New Media & Society as an "online before print" text. It will appear in the printed version sometime later this year or so.

For this study, I interviewed local politicians, members of interest organisations (environmental, human rights etc) and people who were not active in politics about their attitudes to political content in social network sites (ie Facebook).

It is sometimes claimed that by being exposed to political content and recruitment attempts, social network sites such as Facebook would make more people susceptible to participate actively in politics. However, it seems that people have all sorts of reasons for not participating: politics is too private to be discussed publicly; potential employers might not like my political views; Facebook is not appropriate for political discussion or action; politics and political discussion seems overly dichotomised. Etc.

However, non-actives are regularly exposed to political information, which raises their awareness although it doesn't necessarily mobilise them. People who are active in politics know this and use social network sites to subtly "inform" their Friends.

This text was a long time in the making, and I feel great now that it is finally published. I'm currently drafting another article with sort of the same argument, but using statistical data. The original abstract for the NMS article below.

Sweden, with a high level of political participation and an avant-garde position regarding internet access, broadband and social media penetration in the population, is a critical case for studying social media in relation to political participation. Three types of users – members of political parties, members of interest organizations, and non-members – are interviewed in focus groups about their attitudes to political content in the social network site Facebook. The discussions show that although practices and attitudes vary, using social network sites alone does not drive previously inactive respondents to political participation. Respondents who are members of interest organizations view social network sites as valuable tools for participation, whereas respondents who are not refrain from sharing political views with their friends. They are exposed to political content and requests for participation, but prefer generally to remain passive.

I P4 Västmanland om skolmatstrejken

Jag intervjuades den 20 januari i P4 Västmanland angående en skolmatstrejk som koordinerades via Facebook. Här kan man lyssna på det: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2986&artikel=4303431

Valtips

Det är populärt att tippa valresultat i dessa dagar - kanske delvis som en reaktion på att opinionsundersökningarna håller så ojämn kvalitet och att de tenderar att misstolkas i den allmänna debatten. Det finns dessutom vissa undersökningar som tyder på att det ger säkrare resultat att låta ett stort antal människor gissa vad de tror att valresultatet skulle bli snarare än att fråga dem om vilket parti de skulle rösta på om det vore val idag. Här på institutionen tippar man traditionellt valresultatet inför riksdagsvalen. 2006 kom man närmare resultatet än någon av de opinionsundersökningar som publicerades veckorna före valet. Det kan finnas anledning att tillmäta sådana valtips en viss betydelse - särskilt om man som sagt tänker på hur darriga vanliga opinionsundersökningar är.

En av vårt lands flitigaste valforskare är Henrik Oscarsson, som står bakom flera skojiga mätinstrument för att sia om valutgången. På hans blogg kan man bland annat ta del av "mätningarnas mätning", som väger samman ett gäng opinionsundersökningar. I den senaste varianten leder de borgerliga över de rödgröna, fast med SD som vågmästare.

Han är dessutom en av dem som står bakom valtipset på Facebook, som lät personer sända in sina egna gissningar på valresultatet. Deadline för att skicka in var den 19 juni, och resultatet siade om egen majoritet för de rödgröna och SD utanför riksdagen.

Jag skickade själv in ett svar, men själva tippandet gjorde jag redan för ett halvår sedan. Här är mina siffror:

s 35.6

mp 9.8

v 4.4

m 26.7

fp 7.5

c 4.8

kd 4.1

pp 2.4

sd 4.2

fi 0.2

svmp 50.3

mfpckd 44.2

I ljuset av den senaste tidens opinionsundersökningar verkar jag ha överskattat socialdemokraterna och underskattat moderaterna. Det kan vara önsketänkande, men det får vi inte veta förrän i september.

En annan femma är partitesterna. Det blev en del uppmärksamhet kring TT Spektras valkompass som publicerades i bl a Svenska Dagbladet. Kompassen fick omfattande kritik från olika håll, bland annat för att det i princip var omöjligt att bli socialdemokrat - de som försökte blev vänsterpartister istället.

Jesper Räf skrev ett intressant inlägg om valkompassen och partitester i allmänhet. Eftersom nu partitester verkar påverka hur folk faktiskt röstar är det en idé att vara öppen med hur testen är konstruerade istället för att det bara spottas ut ett resultat som ju kan vara "rätt" eller "fel" beroende på vilka frågor som var med i testet och varför man egentligen röstar på ett parti.

Tricket är ju det samma som med opinionsundersökningar: att det borde stå uppenbart för alla att undersökningar som partitest är ett bräckligt käril men att medier har en tendens att dra stora växlar på dem. Och i förlängningen medborgarna.

Slutligen. Om man är osäker som väljare kanske man inte ska låta sig lockas iväg av opinionsundersökningarnas momentum eller luras av partitestens olidliga lätthet. Mitt bästa valtips är att läsa igenom partiernas valmanifest när de kommer i augusti. Som Göteborgsstatsvetaren Elin Naurin fann i sin avhandling förra året håller nämligen partierna i allmänhet sina vallöften.

Politiskt handlande och politiskt tyckande

Det finns en långvarig diskussion inom statsvetenskapen om vad som egentligen ska betraktas som en politisk handling. När jag själv har suttit med förslag till enkätfrågor som ska mäta politiskt deltagande så blir det ganska uppenbart att man måste tänka igenom ganska noga vad man menar med det. Bekvämast är att göra som alla andra. Man brukar då ta med om man har kontaktat en politiker, tjänsteman, eller organisation, arbetat i en politisk eller intresseorganisation, skrivit under namninsamling, bojkottat, demonstrerat, samlat in pengar och så vidare.

Det är ganska okontroversiellt att betrakta arbete i ett politiskt parti som en politisk handling. Problemet blir var man ska dra gränsen mellan att prata och att handla. För snacka går ju.

En sak som de personer som jag intervjuar om politik och sociala medier ofta tar upp är känslan att engagemang genom t ex Facebook är så meningslöst: det spelar ju ingen roll om man går med i en grupp på Facebook. Istället lyfts klassiska former av deltagande fram: demonstrera, engagera sig i ett parti, etc.

Men flera av de klassiska formerna för politiska handlingar ligger ganska nära "uttrycka en åsikt". Att gå med i en Facebookgrupp ligger inte långt ifrån att skriva under en namninsamling eller bära ett kampanjmärke. Att det sedan upplevs som en starkare handling att bära ett kampanjmärke på sin kropp snarare än på sin profilsida är en fråga om gradskillnader, inte om fundamental olikhet.

Och när vi sedan går över till när man kommenterar på länkar till nyheter - är inte detta ett sätt att uttrycka sin åsikt, och är inte detta också en form av politisk handling? Samtidigt kan man rimligen inte mena att man varje gång man diskuterar politik utför man en politisk handling. Eller kan man det?

Riksdagsvalet på Facebook

Jag har noterat med stigande fascination hur många av mina vänner har röstat i "riksdagsvalet 2010 på Facebook". Det är säkert inget lurt med det.

Men ändå: de ansvariga för applikationen är anonyma. Trots det tycker hittills ca 115000 svenska Facebookanvändare att det är OK att tillåta att dessa okända personer får ta in information från deras Facebookprofiler, skicka mail till dem, och därutöver berätta vad de har tänkt rösta på. Ett gyllene tillfälle att bygga upp ett ytterst precist åsiktsregister (förutsatt att inte en stor andel av deltagarna är Facebooktroll naturligtvis, men det tror jag inte).

Troll groups in Swedish Facebook

Swedish media has reported quite a lot on Facebook troll groups, ie groups changing names or information or pictures or whatever after they've reached a certain number of members. Usually the groups are about humanitarian aid which causes hundreds of thousands to join, after which the group is suddenly about paedophilia (or whatever seems most provoking and angering to the naïve people who joined in the first hand.) See The Local, reliable as ever, for a summary.

The most recent example is a group claiming to donate 2 crowns (approx. €0,20) to Haiti earthquake victims for every member, with the money coming from a secret sponsor, to be revealed upon reaching 200 000 members. Funny enough, although several major Swedish media outlets have reported the group as a fake, it is at the time of writing gaining members.

This is, of course, a global phenomenon. The reason that it is getting a lot of media attention in Sweden now is due to the smallness of the language community - when something goes around here, it quickly spreads to everyone, prompting instant mediation. Behind the trend is a small group of trolls gathered around the popular Swedish discussion site Flashback - home to criminals, nazis, general grousers, and regular trolls - have made it a spectator sport in the last year or so.

What is worrying is that a lot of otherwise sane people suddenly decide to join whatever group or cause obviously designed to attract as many people as possible, then becoming horrified as they realise that it's a fraud/joke.

I think that the trend (naïve social media users; trolls exploiting them) is best explained by a combination of factors. The most obvious one is that many people are still not used to how social network sites work. For Internet veterans, trolls and the way they use discussion fora to inferiorate people for laughs (or for profit) are familiar. For millions of people with a couple of years' experience of Facebook, they are an unknown property. For them, Facebook is made up of real people. Of course it is, but only to a certain extent.

Being unfamiliar with Internet discussion sites, they are unprepared for troll strategies and expect honesty from other participants. And as compassionate citizens, they cannot resist the urge to support a good cause and state their opinion. Why do people join groups stating that kittens are cute? Because they think so too! Why do people partake in web surveys? Because they want to make their voices heard. And it's so easy!

The Facebook trolls also use every feature possible to create the appearence of legitimacy. Graphics, proper language, links to major media outlets. The printed word has had a magic spell over people, at least in older times (before the Internet). "As seen on TV" is another one, mysteriously.

The final stroke is that people are invited to these groups by friends. People they trust. The social factor of social network sites can be put to use for unethical purposes.

So, I guess this is about growing up as social media users. Lesson learned: we should be careful. (Doesn't it sound banal when you spell it out like that?)

Digital literacy is something that we should not only teach our kids, but also ourselves (and probably, our parents). In this way, the troll groups and the media attention around it might lead to something good: self-education.

Also, to donate people money directly to the earthquake victims of Haiti instead of waiting for a secret sponsor to do it.

See also (in Swedish):

http://sydsvenskan.se/sverige/article621983/Facebookgrupp-for-Haiti-avslojad-som-bluff.html

https://www.flashback.info/sok/2kr+per+medlem?sp=1

Facebook: en forskargenerations tröst?

Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.

Facebook har blivit en populär plats för samhällsvetare: 58 miljoner människor som hänsynslöst utlämnar de mest delikata detaljer om sitt privatliv är onekligen en intressant källa till kunskap om mänsklig samvaro.

En artikel i dagens NY Times gör några nedslag och finner att det bubblar av forskning, åtminstone i USA och åtminstone om unga vuxna. "For studying young adults...Facebook is the key site of the moment", hävdar en redaktör på The American Sociological Review.

Det som gör mig lite betänksam är att mycket av den forskningen som presenteras i artikeln verkar gå ut på att testa allmängiltiga teorier om vänskap, sociala nätverk (alltså riktiga sociala nätverk, inte internettjänster), kollektivt handlande osv. Men Facebookanvändare kan inte på något sätt sägas vara representativa för totalbefolkningen, inte i USA, inte i Sverige. Det vi vet om Facebookanvändare är att de är yngre och mer välutbildade än befolkningen i stort. För amerikanska Facebookanvändare gäller dessutom att vita är överrepresentarade.

Dessutom verkar det som om många forskare nöjer sig med att studera profiler på användare som har säkerhetsinställningar som tillåter att vem som helst kan se dem. Det finns inte ett enda exempel på någon som har fått Facebook att samarbeta med dem och ge dem tillgång till hela datamaterialet.

Eftersom jag själv är intresserad av Facebook som arena för politiskt handlande är det här naturligtvis saker som jag funderar på. Vad kan man egentligen få ut av Facebook? Om vi bortser från alla problem med representativitet och generaliserbarhet, vad är det som säger att information på Facebookprofiler är sanningsenlig? Och finns det inte uppenbara integritetsproblem med att som forskare använda information som samlats in utan att uppgiftslämnarna tillfrågats?

Samuel D Gosling, som är universitetslektor vid University of Texas, citeras i artikeln: "The rules were made for a different world, a pre-Facebook world. [...] There is a rule that you are allowed to observe public behavior, but it's not clear if online behavior is public or not."

Jag återkommer i ärendet.

Forskning om sociala nätverk

Journal of Computer-Mediated Communication gör ett temanummer om sociala nätverk (Facebook, MySpace, Lunarstorm and the likes).

danah boyd, doktorand i sociologi på School of Information vid Berkeley, som väl i Sverige mest är känd för en "bloggessä" om klassklyftor på nätet (i USA hänger arbetarklassungdomar på MySpace och medelklassungdomar på Facebook) bidrar - tillsammans med Nicole Ellison - med en introducerande artikel om sociala nätverk: "Social Network Sites: Definition, History and Scholarship". Artikeln är trots sina begränsningar ett litet pionjärverk och ger förutom en historik över framväxten av sociala nätverk från Six Degrees, som startades 1997 och lades ner 2000, till öppnandet av Facebook för alla användare 2006.

Mest intressant är kanske översikten av existerande forskning (på engelska) om sociala nätverk.

Det är kort och knapphändigt, men det är en bra början och en bra introduktion för dem som är intresserade av att borra djupare i fenomenet.

Universitetsutbildning i 21:a seklet?

Den här filmen, som är gjord av studenter på Kansas state university, talar om inkoherensen mellan amerikansk universitetsutbildning (och, faktiskt, svensk universitetsutbildning) och den verklighet som de flesta unga människor lever i idag. Och inkoherensen mellan vad studenterna borde syssla med under föreläsningarna och vad de faktiskt gör.

Det hela får mig att tänka på en gammal historia om föreläsningar under olika decennier:

1958: Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna svarar "God morgon, professorn!"

1968: Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna svarar "Hallå kamrat!"

1978 (eller 1988 eller 1998): Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna antecknar: G-o-d-m-o-r-g-o-n-s-t-u-d-e-n-t-e-r

Jump till 2007 (eller 2008 för symmetrin): Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna skriver på sina laptops "...is listening to the professor saying good morning"

Hur som helst, här är videon: