Jag sitter och försöker skriva en artikel om en kosmopolitisk mediestruktur (personliga medier som komplement till mainstreammedier, nyhetsgenerering genom personliga nätverk mm), när jag råkar se den här videon, som för tillfället sprids mycket snabbt:
Den är ett försvar för Kinas överhöghet över Tibet, med all sannolikhet gjord av en kines (jag kan inte läsa kinesiska och förstår därför inte produktionsuppgifterna i slutet). Jag tänker inte uttala mig om argumentationen i filmen (även om det hade varit frestande: bland annat försvaras Kinas närvaro i Tibet med att Skottland ingår i Storbritannien, och därför har västerlänningar ingen rätt att ha några synpunkter).
Nej, det intressanta är att stödet för ett fritt Tibet är så dominerande i västvärlden att det känns märkligt att se en film som så kraftigt argumenterar emot den ståndpunkten. Den Andre (kinesen, österlänningen, vad ni vill) slår tillbaka.
Det känns kanske inte helt korrekt att kalla detta för ett inlägg i en interkulturell dialog (antalet "fuck" och den aggressiva tonen gör det svårt att veta vad syftet egentligen är), men kanske kan det ses som ett fragment i en framväxande global opinionsbildning (eller, mer pessimistiskt uttryckt, opinionskrig) där röster från alla delar av världen deltar.
Förutsättningen är naturligtvis att konversationen förs på engelska. Det finns förmodligen tusen och åter tusen opinionsyttringar på samma tema från Kina som inte når en västerländsk publik. Och jag tror inte för ett ögonblick att filmen får särskilt många västerlänningar att ompröva sitt stöd för Dalai Lama eller Tibets självständighet, men intressant är det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment