Swedish royalty in social media: we are amused

This video of King Carl XVI Gustaf, Queen Silvia, Crown Princess Victoria and "Herr Daniel Westling" announcing the engagement of Victoria and Daniel and their marriage in early summer 2010 has gone truly viral for the past few days.

Posted by the YouTube channel "Hovstaterna" (Royal Court), it has as of today above 140 000 views, which is a lot for a video in Swedish, where a mere 10 000 views should be considered a success.

And I cannot help to think whether it has gained its popularity from the royal glow itself, or from the fact that the royals look and sound incredibly uncomfortable and stiff in this situation, rendering the 5 minute clip, well, hilarious. For Christ's sake, couldn't they have gotten a teleprompter?

Intervjuad i Kristianstadsbladet

I dagens Kristianstadsbladet intervjuar David Hylander mig om YouTube och det amerikanska presidentvalet:


- Ingen som vill vinna ett val kommer att kunna ignorera kanaler som Youtube, säger Nils Gustafsson, doktorand i statsvetenskap på Lunds universitet.

Han forskar i hur sociala webbmedier som Youtube påverkar politiken. I årets amerikanska valrörelse har de haft en tydlig effekt. Var tredje amerikansk väljare har sett en kampanjfilm på nätet, och McCain-kampanjen har till och med producerat reklamfilmer exklusivt för webben i ett försök att ta igen Obamas försprång.

Webbvideoklippen når inte lika många människor som de traditionella tv-annonserna. Däremot erbjuder de ett nytt sätt att sprida ett budskap. Principen är enkel: När man ser ett klipp man gillar delar man med sig av det till sina bekanta, till exempel genom att lägga upp det på sin blogg eller sin Facebook-sida. Kompisarna ser också klippet, gillar det och sprider det vidare. I vissa fall uppstår en snöbollseffekt, och plötsligt har miljontals människor sett ett videoklipp utan att någon betalat en krona för att marknadsföra det.

Fenomenet utnyttjas redan inom reklambranschen, och börjar spela en roll även inom politiken, tror Nils Gustafsson.

Uppdatering: Nu även i Hallands Nyheter.

Mike Gravel is not the next POTUS, but he's failing in an interesting way

I have blogged before about the Democratic presidential candidate Mike Gravel, who just like the Republican presidential candidate Ron Paul relied heavlily on internet campaigning - and failed. However, he managed to produce some of the most interesting forms of political communication that I have ever seen, for example in the short film "The Rock".

A few days ago, Gravel announced that he was now seeking the Libertarian Party nomination for president. He still has no chance of actually being elected, but he is still collaborating with innovative artists, reinventing political communication.

Like in this video. "Helter Skelter X aka Electro Skeletor" is a cover of Beatles' Helter Skelter featuring Mike Gravel reciting the lyrics to pictures of the Kennedy assassination, Malcolm X, Robert Kennedy, presidents Johnson, Nixon, Reagan and Bush Jr. as well as footage from the Vietnam and Iraq wars and 9/11, finishing with president Eisenhower's famous warning of the "military-industrial complex" in his farewell adress in 1961.

I'm not sure that I like the somewhat Mansonian touch of it, but it is still fascinating.

Globalt opinionskrig: Den Andre slår tillbaka

Jag sitter och försöker skriva en artikel om en kosmopolitisk mediestruktur (personliga medier som komplement till mainstreammedier, nyhetsgenerering genom personliga nätverk mm), när jag råkar se den här videon, som för tillfället sprids mycket snabbt:



Den är ett försvar för Kinas överhöghet över Tibet, med all sannolikhet gjord av en kines (jag kan inte läsa kinesiska och förstår därför inte produktionsuppgifterna i slutet). Jag tänker inte uttala mig om argumentationen i filmen (även om det hade varit frestande: bland annat försvaras Kinas närvaro i Tibet med att Skottland ingår i Storbritannien, och därför har västerlänningar ingen rätt att ha några synpunkter).

Nej, det intressanta är att stödet för ett fritt Tibet är så dominerande i västvärlden att det känns märkligt att se en film som så kraftigt argumenterar emot den ståndpunkten. Den Andre (kinesen, österlänningen, vad ni vill) slår tillbaka.

Det känns kanske inte helt korrekt att kalla detta för ett inlägg i en interkulturell dialog (antalet "fuck" och den aggressiva tonen gör det svårt att veta vad syftet egentligen är), men kanske kan det ses som ett fragment i en framväxande global opinionsbildning (eller, mer pessimistiskt uttryckt, opinionskrig) där röster från alla delar av världen deltar.

Förutsättningen är naturligtvis att konversationen förs på engelska. Det finns förmodligen tusen och åter tusen opinionsyttringar på samma tema från Kina som inte når en västerländsk publik. Och jag tror inte för ett ögonblick att filmen får särskilt många västerlänningar att ompröva sitt stöd för Dalai Lama eller Tibets självständighet, men intressant är det.

Fackförening med kreativ medistrategi 2

Jag har tidigare skrivit om Writers' Guild of Americas strejk. Deras kortfilmer på YouTube sprids mycket, mycket snabbt. Kanske inte så konstigt, eftersom personerna bakom är människor som i vanliga fall skriver skämt till tv-shower som The Daily Show, The Tonight Show, The Late Show och sådana.

Alltså kommer här Not the Daily Show:

Fackförening med kreativ mediestrategi

Writer's Guild of America genomför nu en av förklarliga skäl ytterst uppmärksammad strejk (ingen Letterman, inga Desperate Housewives, no nothing). Också av förklarliga skäl har de vissa insikter i storytelling. Via sin YouTube-kanal sprider de kortfilmer med deras budskap. Några av filmerna har fått över 100 000 visningar. Som den här till exempel:



Naturligtvis har de en blogg: United Hollywood.

Universitetsutbildning i 21:a seklet?

Den här filmen, som är gjord av studenter på Kansas state university, talar om inkoherensen mellan amerikansk universitetsutbildning (och, faktiskt, svensk universitetsutbildning) och den verklighet som de flesta unga människor lever i idag. Och inkoherensen mellan vad studenterna borde syssla med under föreläsningarna och vad de faktiskt gör.

Det hela får mig att tänka på en gammal historia om föreläsningar under olika decennier:

1958: Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna svarar "God morgon, professorn!"

1968: Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna svarar "Hallå kamrat!"

1978 (eller 1988 eller 1998): Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna antecknar: G-o-d-m-o-r-g-o-n-s-t-u-d-e-n-t-e-r

Jump till 2007 (eller 2008 för symmetrin): Professorn kommer in och hälsar på sina studenter: "God morgon, studenter!" varpå studenterna skriver på sina laptops "...is listening to the professor saying good morning"

Hur som helst, här är videon:

Kinesiska Tudou.com större än YouTube

Kenneth Tan på Shanghaiist tipsar om en intervju med grundarna bakom Tudou.com, en kinesisk motsvarighet till YouTube:

Via China Net Investor, this interview of the founders of Shanghai-based dot.com Tudou.com, Gary Wang and Marc van der Chijs, serves up one very juicy tidbit of information — that Tudou.com is already streaming more minutes of video content every month than YouTube (15 billion minutes per month versus 3.5 billion)! Then in a self-deprecatory turn, Wang turns around to say that those numbers are never really accurate.

Those numbers should really be cause for celebration but there is a reason why Tudou isn't going around everywhere trumpeting those figures to investors just yet. The interviewer Vincent Everts presses on and asks if those numbers aren't possible just because they are really operating within a "copyright paradise" — an assertion that Wang quickly denies.

Medan YouTube måste hålla sig inom upphovsrättsliga ramar, kan kinesiska sajter som Tudou lägga upp precis vad som helst. Inte för att det är så lätt att hitta material på sidan för icke språkkunniga västerlänningar - sidan är helt på kinesiska - men det finns redan folk som har tänkt på det: TV Links är en brittisk tjänst som gör det möjligt att söka efter filmer och TV-serier i fullängd, och många av länkarna går till kinesiska sajter som just Tudou.


Här är intervjun. Jag antar att det här inte är det sista vi hör om dem.

Don't tase me, bro!

Under ett tal som John Kerry höll för studenter vid University of Florida i måndags, fick han några frågor av en efterhand allt mer upphetsad manlig student vid namn Andrew Meyer. Meyer frågade bland annat Kerry varför han så lätt hade förklarat sig besegrad vid presidentvalet 2004 trots anklagelser om valfusk, och om Kerry var medlem av samma hemliga sällskap som George W Bush.

Polis ingrep då och förde bort den skrikande Meyer. Eftersom Meyer inte lugnade ner sig hotade poliserna med att ge honom en elchock, vilket fick Meyer att vråla följande redan klassiska fras: "Don't tase me, bro!" (Ge mig ingen elchock, kompis!)

Det hela filmades av minst ett halvdussin personer, som omedelbart lade ut sitt material på YouTube.

Storyn har spridits med blixtens hastighet under veckan och kommenteras flitigt i hela världen. Frasen "Don't tase me, bro!" är den tionde mest googlade den här veckan, originalvideon på YouTube har fått över 40 000 kommentarer och nästan 3 miljoner tittare, amerikansk mainstream media har kommentarat händelsen som galna hela veckan och det trycks redan T-shirts och bildekaler.

Läs om hela storyn här hos Michelle Malkin, läs här om hur man tolkar händelsen i Kina, och läs här om vad Wired Magazines bloggare har att säga om hur en lokal händelse kan bli en global popkulturell ikon på några timmar. I Sverige verkar det vara tyst än så länge. Jag tippar att DN kultur gör en grej på det om en månad.

Se videon:

När kampanjvideon blir konst

Jag nämnde den demokratiske outsider-presidentkandidaten Mike Gravel tidigare i veckan. Hans kampanj har även skapat uppmärksamhet på andra sätt i USA.

Sålunda har två videosnuttar - ingen av dem producerade av det officiella kampanjhögkvarteret - blivit föremål för mycken debatt. "Rock" inleds med att Mike Gravel under tystnad stirrar in i kameran i 70 sekunder - en evighet - och sedan slänger en sten i en damm:



Den har i skrivande stund visats en kvarts miljon gånger på YouTube och får väl sägas vara ett exempel på framgångsrik viral marketing.

Videon uppfattas av många som fullkomligt obegriplig, varför Gravels egen YouTube-kanal gick ut med en interju där Mike Gravel förklarar vad filmen handlar om:



Det här är den andra filmen i serien, "Fire":



Mycket nöje/konsternering!