Monday 3 September 2012

I OBS i P1 om jämlikhet och sociala medier

Jag medverkar i OBS i P1 med ett debattinlägg om sociala medier och politisk jämlikhet. Här är en länk till texten. I korthet argumenterar jag för att sociala medier visserligen är en välkommen plattform för politiskt deltagande, men det finns ingen anledning att tro att nätverken kan ersätta den representativa demokratins organisationer. Att tro det kan istället leda till minskad jämlikhet. Den mest jämlika politiska handlingen är att gå och rösta, och vi får inte glömma bort det.

Anders Mildner, journalist, svarar att ett jämlikt samhälle är möjligt och inom räckhåll, tack vare de sociala medierna. Hur?

En grundläggande insikt när man pratar om sådana här saker måste vara att förstå att den offentliga diskussionen i sig har utvidgats enormt de senaste åren. I vårt land finns i dag väldigt få hinder för den som vill göra sin röst hörd. Om jag och Nils Gustafsson pratar om demokrati här i public service-radion, kan du som lyssnar numera göra din åsikt hörd.

Just detta är att rasera hierarkier. Antagligen bygger du och alla andra som förmedlar sina tankar via internet upp nya medan ni gör det, men poängen är att även dessa kan utmanas och besegras.

Naturligtvis går det utmärkt för vem som helst att ge sig in i denna diskussion genom att blogga, twittra, skriva en kommentar, dela på Facebook eller vad man nu kan tänkas göra. Min poäng är att alla inte vill göra det, och allas röster räknas inte lika mycket i den offentliga debatten.

Anders Mildner och jag debatterar med våra titlar som sköld: jag är "forskaren", han är "journalisten". Vi är båda vana att uttrycka oss i offentligheten (vi kanske till och med har blivit coachade av en producent). Vi tillåts utbreda oss i riksradion. Det är en ojämlik debattsituation oavsett vad man tycker om saken. 

Alla hierarkier kan utmanas och besegras, men detta är inte något nytt, och det är inte säkert på vilket sätt det har blivit lättare på sistone.

Mildner tycker inte att valhandlingen duger så mycket till utan frågar: "varför stannar folk då hemma? Varför uteblir så många från valstugorna?"

Och då frågar jag istället: varför ÖKAR då valdeltagandet? Varför är det så MÅNGA som röstar? 2010 var det 84,6 % som röstade i riksdagsvalet jämfört med 82 % 2006. Bland 18-29-åringar ökade valdeltagandet procentuellt MER än för befolkningen som helhet, upp 3,8 %. 

Och framförallt: 84,6 % av de röstberättigade medborgarna i detta land masar sig alltså iväg till en vallokal för att lägga sin röst på dem som ska representera dem i riksdagen. Över sex miljoner människor. 

Naturligtvis berikar det demokratin att fler röster kan höras i den offentliga debatten. Men det finns mycket goda skäl att låta rösten i valurnan väga tyngre än rösten i radio. Eller på Twitter.

No comments: