Web 2.0: Access denied

Användningen av sociala medier och användargenererat innehåll (kan man säga så?), alltså bloggar, YouTube, Wiki and the like, är kanske ännu viktigare för det demokratiska samtalet i länder utan stabila parlamentariska demokratiska styrelseskick, garanterad yttrandefrihet etc. Medborgarjournalistik har liksom en annan innebörd när man kan hamna i fängelse för det.

Sami Ben Gharbia, holländsk-tunisisk bloggare och "Advocacy Director" på Global Voices, presenterar i en bloggpost sin ambitiösa kartläggning över hur Web 2.0-tjänster censureras runt om i världen: Access Denied Map. Kartan är interaktiv och fungerar också som en wiki. Viktigt, ambitiöst och bra.

Bär en röd tröja fredagen den 28 september

För att visa sitt stöd till demokratirörelsen i Burma kommer människor över hela världen att bära röda kläder (vinrött är de burmesiska munkarnas färg) på fredag den 28 september. Gör det, du också!

För övrigt: Igår skrev jag om Facebook-gruppen till stöd för de burmesiska munkarna. Igår på eftermiddagen hade den 14 000 medlemmar. Idag, 17 timmar senare, har den 30 000.

Vad kan en Facebook-grupp göra mot en militärdiktatur?

Facebook-gruppen "Support the Monk's protests in Burma" har växt exponentiellt de senaste dagarna. I skrivande stund har gruppen knappt 14 000 medlemmar. Eftersom de personliga nätverken på Facebook länkar i varandra går det att med hjälp av kedjebrevsmetoden väldigt snabbt koppla ihop stora skaror av människor, och det är ganska uppenbart att de allra flesta människor känner starkt för de protesterande i Burma.

På gruppens hemsida placeras uppdaterad information om händelserna i Burma (bland annat länkar till bloggar och mainstreammedier, videofilmer, fotografier etc), diskussioner och upmaningar till handling. Så till exempel uppmanas gruppmedlemmarna att kontakta sina politiker för att få dem att agera mer kraftfullt och att delta i spontana demonstrationer runt om i världen. Det publiceras listor på företag som har relationer med militärregimen och som därför ska bojkottas.

Det är uppenbart att ett sådant här initiativ har potential för att spela en roll. Frågan är bara om det kommer att göra det. Ett problem med Facebook-grupper är att de ofta används som etiketter att sätta på sin profil, och nästan alla kan tycka att det känns bra att stödja en god sak.

Att sedan världsopinionen står på munkarnas sida kanske inte spelar så stor roll om den burmesiska armén får härja utan ingripanden utifrån. Var är världspolisen när man behöver den?