Lite blandad övrig samverkan, 2018-2020

Här är lite saker jag har gjort externt sedan förra inlägget (yngsta framträdanden först). Här kommer alla YouTube-klippen på en och samma gång...

16 november 2020 | Föredrag för Parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC Standing Committee): "On new forms of political participation, youth engagement and challenges and possibilities for democracy".

3 november 2020 | Medverkan i Sydsvenskans livesändningar i samband med presidentvalet i USA (med Heidi Avellan och Nathan Larson resp Peggy Rooke.

15 oktober 2020 | Gästföreläsning vid Åbo Akademi, Vasa: "Greta, Trump, uppmärksamhetsekonomin och populism"

14 oktober 2020 | Föredrag och panelsamtal, HBG Live, Helsingborg: "Presidentval i ett delat USA". 

13 oktober 2020 | Föredrag, Framtidsveckan, Lunds universitet: "Efter COVID-19: Litar vi på samhällets skydd?" med Jesper Falkheimer

13 oktober 2020 | Föredrag, Framtidsveckan, Lunds universitet: "Öresundssamarbetet - en framgångssaga med olyckligt slut" med Jesper Falkheimer och Johanno Rivano Eckerdal.

15 november 2019 | Föredrag, Campus Open, Campus Helsingborg: Greta, Trump, och vem som säger vad om politik.

24 september 2019 | Föredrag, Filosoficirkeln, Lunds universitet: Sociala medier och demokrati under 2010-talet - så trodde vi och så blev det.

15 mars 2019 | Föredrag vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet: Informationsmonopolet – att outsourca valrörelsen till Facebook.

18 oktober 2018 | Föredrag, Kommunikationsdagen, Malmö stad: Political participation among young people - from party democrats to social media activists? med Malena Rosén Sundström

15 september 2018 | Panelsamtal, Månteatern, Kulturnatten, Lund. "Vi vet var du bor + eftersnack" med Marie Parker Shaw, Kristian hallberg och Tina Askanius. 

Ny publikation och mediebevakning: Om ungas icke-deltagande i sociala medier

Det projekt om ungas politiska deltagande som jag deltagit i sedan 2015 (Political Participation among young people - from party democrats to social media activists) går mot sitt slut, men publikationer kommer att fortsätta att komma under en tid framöver.

Senast i raden är en artikel i Sociologisk Forsknings nya temanummer inför det svenska riksdagsvalet 2018 dör vi baserat på intervjuer med unga, både politiskt aktiva och inaktiva, studerar anledningar till att INTE delta. Artikeln är på svenska (!) och fritt tillgänglig (!!).

Fjellman, Elin, Gustafsson, Nils, och Rosén Sundström, Malena (2018)
Ungas politiska (icke-)deltagande på sociala medier – hellre offline? [pdf i länken]

Abstract:

 In the Swedish general election in 2018, social media is expected to play a major role for young people, since social media is their most important source for news and communication. This qualitative interview and focus group study analyses attitudes to political participation in social media of 110 Swedish young persons. Using an explorative perspective, this study offers empirical results, based on the attitudes of politically active as well as inactive participants, that partially contradict the existing body of research in the field. Results indicate that the participation divide, described in previous studies, is not as clear cut. It has been assumed that the politically confident young persons are more active in social media whereas the unconfident remain passive. However, our results indicate that such divides cut through the most confident and unconfident groups. Even some of the most active young people in the study state that they refrain from participating in social media. The study also shows that politically active individuals experience social pressure to participate in social media.

Mediebevakning i anledning av artikeln (urval):
Göteborgs-Posten 3 juni
Aftonbladet 3 juni
LUM 4 juni
SVT 4 juni
Dagens Opinion 5 juni
Fria Tidningen (6 juni)
Lokaltidningen (6 juni)

Om lokalpolitiker i sociala medier i Sydnytt

Jag intervjuades om (lokal-)politiker i sociala medier i Sydnytt tillsammans med Hanna Gunnarsson (V, Lund) och Ulf Bingsgård (M, Trelleborg). Jag menar väl framförallt att det inte är något konstigt med att politiker finns i sociala medier eftersom det är ett naturligt sätt att kommunicera med väljare, medier och andra och att vi snart inte längre kommer att vara så upphetsade över sociala medier eftersom det kommer att vara lika vanligt för oss som motorvägar.

Fast - jag har gjort liknande intervjuer som den här i snart sju år (!). Av någon anledning verkar det ta en hel del tid för sociala medier att bli "osynliga" för oss. Kanske har det att göra med att det finns en generationsklyfta mellan unga och gamla i användandet och att det är därför det fortfarande upplevs som intressant. Eller så blev sociala medier mainstream för mig mycket fortare än för andra.

Här är hur som helst klippet:

Recension av Writing on the Wall i Sydsvenskan

Jag recenserade Tom Standages "Writing on the Wall : Social Media - the First 2000 Years" i Sydsvenskan den 22 januari (och skrev faktiskt om bokprojektet redan 2011).

Boken kom till mig genom någon sorts metahändelse: Standage bestämde sig för att utföra ett litet experiment som han kallade "Share it like Cicero": han skickade helt enkelt ut ett antal förhandsex till folk och bad dem läsa så mycket eller så lite som de ville av boken och sen skicka den vidare till någon annan. (Samt, eftersom vi lever i våra dagar, gärna skriva om vad de tyckte om boken under hashtaggen #wotw13.) De första böckerna rullade iväg åt lite olika håll och en bok rullade iväg till en av mina kollegor här på Institutionen för strategisk kommunikation, Philip Young, som gav den till mig. Jag har nu skickat iväg mitt ex (fullklottrat med marginalanteckningar och ett printat ex av min recension) till Hans Kullin.

Detta lilla experiment illustrerar en av mina tankar kring boken, som alltså drar paralleller mellan sättet som medier fungerade före massmediernas tid (man delade med sig och skickade vidare) och våra dagars sociala medier. Experimentet är ju ett exempel på exklusiv delning i elitnätverk: det finns ett begränsat antal exemplar som på detta sätt skickas runt mellan journalister och akademiker, precis som på Ciceros tid.

Även om våra moderna sociala medier är mer öppna på det sättet att det är lättare att ta del av innehåll för en bredare krets är det ändå så att hur ditt flöde ser ut beror på vilket nätverk du har, och vilka de tongivande noderna i det nätverket är beror på deras status inom och utom nätverket.

Man ska alltså inte få för sig att sociala medier med nödvändighet är mer demokratiska än de traditionella massmedierna.

Avslutningsvis vill jag bara i största allmänhet be om ursäkt för liknelsen med det rivna bönehuset i recensionen.

Om Strindberg och sociala medier

När min frus farfar dog för drygt sex år sedan tog jag hand om hans upplaga av Strindbergs samlade skrifter (som gavs ut 1912-1921). Jag bestämde mig då för att läsa precis allt, 55 band, tiotusentals sidor dramatik, prosa, lyrik och rent trams.

Detta läsprojekt råkade sammanfalla med att jag blev doktorand i statsvetenskap, och under fem år, 2007-2012, varvade jag vetenskapliga verk på dagarna med Strindberg på kvällarna (fast jag hann läsa LITE andra saker också). Resultatet har blivit att jag ganska ofta tänker på Strindberg eller i alla fall någon av hans texter. De som umgås med mig eller läser mig på Twitter har fått stå ut med detta ett tag.

Jag har däremot aldrig skrivit något mer uppstyrt om Strindberg, men på sistone har jag faktiskt skrivit två olika Strindbergsrelaterade texter.

Jag recenserade Göran Strömbergs massiva biografi Strindberg - ett liv i Sydsvenskan den 9 november. Jag fick ganska stort utrymme för min text, men jag hade lätt kunnat skriva tre gånger så långt. Bara en sådan sak: Söderström skriver om Strindbergs agrarsocialistiska period och för att förklara ungefär vad det rör sig om nämner han - i samma andetag - Pol Pot och Miljöpartiet. Det är förvisso två mycket olika politiska fenomen. Framförallt skulle man dock kunna säga mycket om Strindbergs politiska uppfattningar och hur de på samma gång belyser och står i kontrast till de dominerande rörelserna i tiden. Annars uppskattade jag särskilt den ingående analysen av Strindbergs måleri och att Söderström lyfter fram Strindbergs ambivalenta förhållande till homosexualitet (och kanske än mer till traditionella könsroller).

I OBS i P1 den 12 november medverkade jag med en essä om Strindbergs förhållande till sociala medier. Det är egentligen en ganska enkel poäng: vad vi sysslar med i sociala medier är inte i sig nya beteenden. Strindberg tog selfies, fiktionaliserade sitt liv, "delade" innehåll etc. Men jag tyckte att det blev extra tydligt tack vare Strindbergs produktivitet och språkkänsla. Tom Standage har för övrigt skrivit en hel bok om det där, Writing on the Wall (2013), som jag för övrigt hoppas få återkomma till - jag läser den just nu i ett exemplar som författaren personligen delat med sig av i ett nätverksexperiment som han kallar "share it like Cicero".

Kanske blir det mer Strindberg, kanske inte. Jag är hur som helst inte den förste statsvetaren som intresserar mig för honom: Patrik Hall skrev för ett antal år sen en artikel om hur man kan se Strindbergsfejden som ett exempel på hur medborgarskapet kan diskuteras i en politisk offentlighet.

I TV4 Skåne om politiker, ånger, och sociala medier

Jag intervjuades i ett inslag i TV4:s lokalnyheter om politiker som (inte) ångrar saker de skrivit på sociala medier. Man hade gjort en enkät, och det var väldigt få som uppgav att de ångrade något. En sak jag sa som inte togs med var mina fria spekulationer om varför så få var ångerfulla:

1) Det finns ju ingen anledning att ångra något man skrivit innan man får en stormflod av negativa reaktioner. När man skriver saker i sociala medier är det ju ofta som reaktioner helt enkelt uteblir, eller att merparten av reaktionerna är positiva. Trots detta är den allra största delen av publiken osynlig. När man börjar glida iväg mot det mer spetsigt formulerade kan man få en massa påhejare som tycker att man ska ta i ännu mer. Eftersom de som är negativa kanske inte syns är det då lätt att falla in i det. Och sen rycks plötsligt det skrivna ur den kontextlösa kontexten och kastas i ansiktet på en av en reporter.

2) Det kan vara dumt att i en öppen enkät säga att man ångrar någonting man skrivit i sociala medier, eftersom det kan få folk att fundera på VAD det är man ångrar, och på så sätt dra oönskad uppmärksamhet till tveksamma inlägg.

3) Slutligen kan det ju också vara så att politiker är vana vid att väga sina ord på guldvåg, och då är det naturligt att de inte har anledning att ångra något.

Till sist en allmän reflektion: kanske är det så att toleransen för enskilda snedsteg i t ex sociala medier kommer att öka i takt med att vi blir allt mer vana vid att allt vi gör på nätet sparas och kan användas emot oss. Jag tycker visserligen inte att detta kan anas redan nu, men jag är inte den förste att föreslå en sådan utveckling, så det kanske kommer senare?

Om sociala medier och kampanjande i DT

Jag intervjuades i Dalarnas Tidningar häromveckan om vad politiker kan tjäna på att använda sig av sociala medier. Det här är något jag INTE försöker säga något om i min avhandling, men det är naturligtvis något som inte minst politiker är mycket intresserade av.

En intressant sak jag dock tyckte mig hitta i en av mina studier var att det inte fanns någon uppenbar koppling mellan vilka politiker som TROR att det spelar roll för ens politiska karriär och vad dessa faktiskt gör i sociala medier. Med andra ord: man kan vara väldigt skeptisk vad gäller effekterna av ens twittrande och facebookande och ändå hålla på med det nästan hela tiden.

Det jag säger i artikeln är att det inte är så enkelt som att man automatiskt får fler röster om man är duktig på sociala medier (hur man nu ska definiera vad duktig betyder), men att det kommer att bli mer och mer betydelsefullt i takt med att fler och fler av väljarna ser sociala medier som en naturlig kanal för kommunikation och information.

På tal om detta råkade jag precis ut för att se en nypublicerad artikel som sysslar med nästan samma saker som jag själv - men till all lycka tre veckor EFTER min disputation. Medievetarna Bo Nilsson och Eric Carlson vid Umeå Universitet har en artikel i New Media & Society om politiker i Västerbotten och deras användning av sociala medier. Jag har inte hunnit läsa den, men den berör strategi och identitetsproduktion, ett vanligt tema inom sociala medie/internetforskningen och något jag själv kommer in på i flera av mina artiklar.

Men framförallt misstänker jag att många politiker - liksom många användare överlag - HÄVDAR att de är mer strategiska än vad de egentligen är. Mycket tycks vara informella normer, impulser, känslomässiga reaktioner och flockbeteende, snarare än att varje enskild talhandling är ett resultat av noggrant övervägande.

Nils i Kulturnyheterna om nätaktivism

Jag var med i SVT:s Kulturnyheterna igår och pratade lite om nätaktivism och ojämlikhet. Bland annat säger jag att jag inte tycker att skillnaden är så väldigt klar mellan vilka som är gräsrotsaktivister och vilka som är lobbyister. Med det menar jag att gränsen kan vara svår att urskilja ibland.

Naturligtvis är det stor skillnad på en PR-byrå som får betalt av olje- eller tobaksindustrin för att bearbeta politiker, och en social rörelse som utan finansiella muskler försöker driva kampanj för papperslösas rätt till vård. Det är mer detta att man ibland tänker på de här kategorierna som tydliga och varandras motsatser. Ofta kritiseras s. k. gräsrotsrörelser för att de inte är tillräckligt "gräsrotiga", t ex för att det finns folk i kampanjen som har en professionell bakgrund eller att nån ger pengar till dem. Om detta skrev jag om för ett antal år sen när jag blev intervjuad av radio om mobiliseringen kring FRA.

Om partiledare och sociala medier hos SVT och om långsiktighet och rymdvarelser hos P4 Malmöhus

Jag hade knappt reda på att SVT-program som Agenda hade webbexklusivt extramaterial till sina reportage, men jag var hur som helst extramaterialet till ett reportage om partiledarnas användning av sociala medier som gick i går.

Jag sa det jag brukar säga, vilket är att det sociala medier är en viktig kanal för politiker (som för alla andra som har något att säga), men att det inte innebär att skicklighet i sociala medier leder till fler röster. Samt att verkligt effektiv blir kommunikation i sociala medier först när folk sprider den vidare till sina bekanta. Dessutom får jag komma ut som Jens Stoltenberg-fan.

I P4 Malmöhus i morse var jag med något som kallas för frågestafetten, vilket innebär att man svarar på en fråga och sen skickar vidare en fråga som någon annan får svara på. Frågan jag fick handlade om varför det verkar vara så svårt för politiker att fatta långsiktiga, ansvarstagande beslut, och mitt svar gick ut på att det snarare är väljarna som är kortsiktiga, och att riktigt långsiktiga frågor berör väljare som inte finns ännu och därför har svårt att tillvarata sina intressen. Det var ju egentligen ett ganska tråkigt svar, men men men. Det är klart att det går att fatta långsiktiga beslut, men det kräver att det finns bred enighet kring dem (och kanske inte innebär för stora uppoffringar), för annars kommer någon ofelbart att exploatera möjligheten att väljarna vill riva upp beslutet till förmån för en mer kortsiktig vinning.

Roligare var kanske frågan jag fick ställa: varför finns det inga rymdvarelser på jorden? Om universum nu är fullt av liv med tanke på alla de miljoner jordlika planeter som man har upptäckt eller i alla fall tror finns, varför har ingen tagit kontakt med oss? Är det inte mödan värt? Kanske (hö hö hö) kan de inte tänka långsiktigt.

(Jag har förresten varit med en gång tidigare då jag svarade på en fråga om varför det heter höger och vänster i politiken.)

Tre månader utan Facebook och Twitter

Foto: Kazi Hirok Al-Arafat
På morgonen den 12 september satt jag på tåget till Lund som vanligt och stirrade på min telefon som vanligt. När jag klev av och började vackla mot rulltrapporna med de andra - Sighs, short and infrequent, were exhaled / And each man fixed his eyes before his feet - tänkte jag att nu får det nog faktiskt räcka för ett tag. 


Det var inte konstigare än så. Jag tyckte att för mycket tid i min vardag gick åt till att följa mina Twitter- och Facebookflöden: på tåget, i kön i mataffären, när jag kommer till jobbet på morgonen, när jag kommer tillbaka efter lunchen, när jag vaknar på morgonen, innan jag somnar på kvällen. Det har hänt att jag plockat upp telefonen när jag varit med min son på lekplatsen. När jag suttit och ätit frukost med min familj.  


Någon måtta får det vara. Så i ett anfall av lätt självförakt bestämde jag mig för att inte använda Twitter eller Facebook på tre månader, och nu är de tre månaderna slut. 


Jag är inte ensam om att ta en paus. Susan Maushart lyckades klämma en hel bok ur ett lite mer vittgående experiment. Men jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna leva ett normalt liv utan internet längre - förmodligen skulle jag bli fälld för tjänstefel - förr eller senare - om jag t ex slutade svara på mail. Om jag hade lagt av mobilen hade min familj (eller dagis eller what not) inte kunnat nå mig.


Så detta är väl någon sorts rapport. Men jag ska försöka att inte bli alldeles för långrandig. Till att börja med: har jag LÄRT mig något? Ja, det har jag väl. Jag har framförallt lärt mig att det inte gör så mycket om man taggar ner. I fortsättningen tänker jag vara lite mer sparsam med mitt telefongloende, eftersom det 1) går ut över min familj och mitt jobb, 2) inte ger så mycket added value att det är ok med 1). Man missar inga världsnyheter. Man förlorar inte alla sina vänner. Etc.


Blev jag mer produktiv? Ja, särskilt i början. Sen hittar man andra sätt att prokrastinera. Utföra mindre viktiga arbetsuppgifter. Prata skit med kollegor. Ni vet. Även under min paus har jag dagligen använt Freedom, som enkelt uttryckt hindrar en från att använda internet under en viss tid. Som författaren till romanen Freedom har uttryckt det, är det tveksamt om någon med en internetuppkoppling på arbetsplatsen överhuvudtaget kan skriva något bra.


Varför tänker jag börja använda Facebook och Twitter igen? Öh, tja, för att det är kul och nyttigt. Bara för att jag tagit tre vita månader för att få bukt med vardagsfyllor och skåpsupande betyder inte det att jag inte tänker ta en öl då och då. (OBS: metafor!) Samt att jag håller på med en doktorsavhandling om politiskt deltagande och sociala medier.


När jag berättade att jag skulle ta min paus kom olika former av reaktioner. Några trodde att det var ett skämt: om man forskar om sociala medier kan man väl inte sluta använda sociala medier? Eftersom jag har ägnat de senaste månaderna att bearbeta redan insamlad data (som dessutom inte har samlats in via sociala medier) har det inte spelat någon som helst roll för mitt arbete. 


Några sa att de skulle sakna mig. Det kändes lite märkligt eftersom jag inte skulle gå under jorden direkt. Om man nu har ett stort behov av mina oneliners kan man ju skicka ett mail eller nåt. Apropå oneliners upptäckte jag den första veckan att jag hade börjat tänka i statusuppdateringar och tweets. Det gick över sen. 


De flesta uppmuntrade mig. Det var nästan som att jag ägnade mig åt någon sorts ställföreträdande lidande (inga jämförelser i övrigt med Kristus). Och de blev besvikna när de misstänkte att jag hade fallit för frestelsen att avbryta i förtid.


Jag har nämligen loggat in på både Facebook och Twitter en handfull gånger de senaste tre månaderna. På Twitter handlade det om att jag ville följa tillbaka några nya följare: jag fick 50 nya följare under mina tre tysta månader. På Facebook handlade det om att kolla upp kontaktuppgifter (det visade sig vara det enklaste sättet). En annan gång hade någon angett att jag bodde i Lund och jag var tvungen att ändra. Och både när jag var inne på Twitter och Facebook fick jag meddelanden av folk som hade upptäckt att jag var inloggad och kände ett behov att tillrättavisa mig. 


En grej jag upptäckte var att Facebook tydligen blev oroliga över min bortavaro. Minst en gång i veckan har de skickat mail där de anger att jag kan ha missat viktiga saker, t ex att den och den har kommenterat på den och dens foto eller statusuppdatering och borde jag inte gå in och kolla?


Men nej. Min paus har inte varit särskilt svår eller en livsomvälvande erfarenhet. Vad gick jag ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 

Nu är pausen hur som helst slut och jag är tillbaka. 

Om viral politik på Lunds filosoficirkel

Igår pratade jag om viral politik på Lunds filosoficirkel, som för övrigt bjuder på flera intressanta föredragshållare i höst. Andreas Bergh har redan föreläst. Den 4 oktober kan man lyssna på Jan Hjärpe, den 29 november föreläser Katrin Kielos, och den 6 december kommer Björn Badersten från min egen institution.

Det hela filmades, och man kan se en video av föredraget här. Om man inte vill titta på mig, men lyssna, finns en ljudfil här.

Till föredraget hör också en Prezi, som finns här nedan:

Viral politik: Politisk mobilisering i sociala medier on Prezi

Tom Standage om sociala medier genom 2000 år

(Foto: Travis Payne)

Tom Standage, journalist och digital redaktör på The Economist, skrev den mycket fascinerande boken The Victorian Internet, som jämförde telegrafins framväxt och påverkan på samhället med Internet.

Nu försöker han sig på något liknande: han planerar en bok om sociala medier från antiken och framåt.

Vi visste naturligtvis redan att alla medier genom historien har varit sociala till sin natur, men Tom Standage gör en del ganska roliga analogier mellan bruket av medier tidigare och vad vi tror är nytt och revolutionerande idag.

Han utvecklade sina idéer i ett föredrag nyligen, och även om alla argument inte är helt vattentäta, är det en underhållande påminnelse om det faktum att somliga saker ligger mer djupt inbäddade i vår kultur än vad vi tänker på.

Här en inspelning av föredraget:

Jan Hjärpe och jag i samtal om Nordafrika

Lunds Akademiska Officerssällskap (!) har bjudit in mig och Jan Hjärpe till ett samtal om revolutionerna i Nordafrika enligt modellen prof Hjärpe pratar om Nordafrika och jag pratar om medier. Olof Beckman från Raoul Wallenberginstitutet modererar. Onsdag 11 maj kl 19.30, AF-borgens femte våning.

Länk till Facebookeventet.